Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - I. Den restriktiva utvandringslagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 EMIGRATIONSUTREDNINOEN. BILAiiA I. DTVANDRINGSLAGSTIFTNIffG.
är underkastad beväringsskyldigheten, kvaremot detta föreskrefs ej
skola gälla om den, som ännu ej uppnått beväringsåldern.
Dessutom utfärdades genoin k. knng. den 2!) mars 18f>"> närmare
föreskrifter om pass for ämbets- orh tjänstemän vid utrikes resa; genoin
k. brefven den 26 april lHf>6 ocb den 18 aug. 1857 gåfvos ytterligare
bestämmelser om passersedlar för öfverresa till Danmark.
Annu år 1860 bestodo, såsom al’ det ofvanstående framgår, de
flesta af de restriktiva utvandringsbestämmelser, hvilka voro
innehållna i det föregående århundradets författningar. Endast
skyldigheten att ställa borgen var upphäfd, och egendomsafdraget vid
utflyttning hade i hufvudsak förlorat sin betydelse; däremot kvarstodo
bestämmelserna om passtvång och passafgifter, om skyldighet för
bergverksarbetare, handtverkare och tjänstefolk att hafva särskildt
tillstånd tor erhållande af pass, om förlust af medborgerliga,
rättigheter och af arfsrätt samt om bötes-, fängelse- och i vissa fall
dödsstraff för bergverksarbetare, soldater och sjöfolk vid olaga
utvandring samt för personer, hvilka värfvat bergverksarbetare och
soldater för utvandring. Det föreligger emellertid starka skäl att
antaga, att med undantag af passtvånget de ofvannämnda
bestämmelserna under tidernas lopp i praktiken förlorat det hnfvudsakliga
af sin betydelse. Då därför genom k. for. den 21 sept. 18(>0, i
sammanhang med pass-skyldighetens upphäfvande i allmänhet, äfven
förbuden att utan pass begifva sig utur riket uppliäfdes, sa måste
därmed äfven samtliga äldre, i allmänhet vid förpassningen knutna
utvandringsbestämmelser anses hafva blifvit upphäfda, om detta ock
icke var fallet med en bokstaflig tolkning af en del äldre
författningars ordalydelse. Genom de under 1860-talet utfärdade
förordningarna om hvad som bör iakttagas vid utvandrares fortskaffande
till främmande världsdel, hvilka underförstådt voro byggda på
ut-vandringsfrihetens princip, måste lagstiftningen äfven anses hafva
erkänt det nyssnämnda förhållandet. I svensk rätt kvarstod
fördenskull vid nämnda tid, utom dc hinder för utvandring som följa
af vissa offentligt-rättsliga föreskrifter om häktning och fullföljande
af strafförfarande, endast det i k. knng. angående den allmänna
be-väringen den 18 november 1860, § 4, innehållna stadgande, att
be-väringsskyldig, som vill blifva fri fran värnplikten för att kunna
till främmande land utflytta, därtill skall hafva nådigt tillstånd af
konungen.
Ofvanstående öfversikt af den äldre svenska
utvandringslagstift-ningen angifver i sina hufvuddrag de europeiska staternas i
allmänhet. Under de 17:de och 18:de århundradena utfärdades såväl i de
västeuropeiska nationalitetsstaterna som i de mellaneuropeiska
småstaterna restriktiva utvandringsförfattningar, hvilka väl i detaljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
