Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - III. De moderna utvandringslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom dessa, anordningar lade den tyska rikslagen medpl i
händerna på utvandringslandets myndigheter att vid koncessionering
af utvandringsföretagare förbinda nationella synpunkter. Det
önskemål, som framfor allt gjort sig gällande bos den tyska
utvandrings-politiken i detta afseende, bar varit den oundvikliga utvandringens
ledande frän den nordamerikanska unionen, där utvandrarnes
nationella sammanhållning ock förbindelser med moderlandet lättast gä
förlorade, till andra länder, där utsikterna för deras framgång äro
lika stora oeh än större, men där deras nationella, religiösa oeh
ekonomiska förbindelser med hemlandet kunna förblifva starkare. Bland
dessa senare länder hafva hitintills hufvudsakligen ett par af de
sydamerikanska staterna kommit i betraktande, men allteftersom
förhållandena i de tyska rikskolonierna i Afrika blifva för kolonister
gynnsammare, är det för den tyska ntvandringspolitiken själffallet ett
önskemål att leda utvandrarströmmen till dessa. För detta
önskemåls realiserande lägges emellertid icke i något afseende ett direkt
eller indirekt tvang pä de utvandrandes fria vilja, oeh inga af
lagstiftningens kraftåtgärder hafva för detta ändamål hitintills satts
ifråga eller tillämpats. De stora in- och utländska rederier, hvilka
drifva utvandrartrafik mellan Europa oeh Nord-Amerika, hafva alla
efter ansökan koncessionerats. Den enda grundsats, som härutinnan
vunnit tillämpning, har så vidt bekant varit den, att inga bolag, som
haft till ändamål kolonisationsföretag eller andra företag i
Nord-Amerika, erhållit tillstånd att vara företagare vid
titvandrarbeford-ring vid sidan af redarne; däremot hafva ett par tyska
kolonisa-tionsbolag med liknande afsikter uti vissa sydamerikanska trakter
erhållit dylik koncession, sedan deras kolonisationsprojekt varit
föremål för omsorgsfull pröfning. Denna politik kan dock så mycket
mindre betraktas som en tvängspolitik, som den allmänna
uppfattningen äfven i stater med liberal utvan d r i n gsl agstiftn i n g icke ålägger
nt-vandringsländerna någon förpliktelse att öfverhufvud koncessionera
några utländska kolonisationsbolag.
Om emellertid den tyska utvandringspolitiken hitintills undvikit
äfven hvarje sken af att utöfva ett tvång på utvandringens riktning,
så har den dock genom en vidtutgrenad upplysningsverksamhet sökt
sprida kännedom om förhållandena i olika invandringsländer och
dymedelst intressera utvandrarne för andra länder än den
nordamerikanska unionen och de brittiska skyddsområdena. Genom initiativ af
Deutsche Kolonialgesellsehaft upprättades nämligen år 1902 en
upp-lysningsbyrå (Central amkunftstelle fur Auswanderer), som arbetar med
stöd af allmänna medel samt under rikskanslärens (och
utvandrings-rådets) direktiv. Med ett bufvudkontor i rikshufvudstaden och
filialkontor i en mängd andra städor meddelar denna byrå upplysningar
om förhållanden i olika transoceanska länder, som kunna vara af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
