Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORPA REK LASSEN.
87
gällande, som ofvan antydts. — Åren 1855—56 fästade ånyo k. bfhde
i Södermanlands län1) samt hushållningssällskapet i Kalmar län2)
uppmärksamheten på den med statareklassens tillväxt förbundna
ökade fattigdomen.
Det förefanns alltså redan under tiden före 1860-talet en opinion
emot jordtorpsystemets öfvergifvande för stataresystemet. Som synes,
byggde emelleptid denna hufvudsakligast på sociala motiv.
Öfvergången ansågs medföra de samhälleliga faror, hvilka städse brukat
förbindas med den lösa befolkningens tillväxt. Under tidsperioden i
fråga, då folkökningen och den växande pauperismen voro föremål
för allmän uppmärksamhet, måste gifvetvis äfven den sociala
nybildning, som statareklassen innebar, väcka farhågor. Sådana farhågor
voro visserligen i första hand riktade pa den obesutna men jord
bundna arbetsbefolkningens (backstugnsittare- och smätorpareklassens)
tillväxt. Statareklassens ökning åter innebar en ökning af den obesutna
men rörliga arbetsklassen, hvars hufvudmassa emellertid utgjordes
af tjänsteklassen i husbondens kost. Att statareklassen mera än
den senare ansågs bidraga till fattigdomens förökande berodde
gifvetvis på att statarne i regel voro gifta och med sina talrika
barnskaror drefvos närmare existensgränsen.
Det förnämsta skälet för den åskådning, som i jordtorparnes
öfvergång till slatare säg en fara för pauperism, var det
förhällande, att statarne sakna stödet i sin ekonomi af en jordtorfva till
eget brukande. Den lilla jordplan, som brukar medfölja stattorpet
eller tilldelas statarekasernens familjer, är gifvetvis otillräcklig för
sådant ändamål. Emellertid gjordes frän motsatt synpunkt gällande,
att. stataren såsom ägande en såväl i goda som i dåliga ar utgående
bestämd stat är mindre beroende af konjunkturer och missväxter än
jordtorparen, hvilken delar missväxtens olyckor med jordägaren. Att
jord torparens ekonomiska ställning i regel är mera försäkrad än
statarens förnekades fördenskull från dessa häll, och de talrika
fallen af pä obestånd komna jordtorpare framhöllos såsom bevis
därför. Äfven tyder det förhållande, att jordtorparne frivilligt
öfvergingo till stattjänst, på riktigheten häraf. — Tydligt är, att
besittningen af en jordtorfva icke i och för sig innebär en större
ekonomisk säkerhet; denna afhänger jämväl af torpets storlek,
torpvillkorens beskaffenhet, och framför allt af torparens personliga
egenskaper. Något allmänt omdöme om jordtorparens eller statarens
säkrare ekonomiska existens kan fördenskull gifvetvis icke fällas.
Man torde blott kunna säga, att den senare är mera försäkrad än
den förra mot plötsligt obestånd, men lefver under en permanent
mera tryckt ekonomi.
11 Fcniirslicrftttolso den 30 sept. 1850.
2) Se det i not 11 sid. 83 citerade ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
