Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGL. HUSH ÅLLNXNGSSÄLLSK A PEN.
57
I ilc trakter af länet, där industri finnes igångsatt, — ocli detta har ju
år efter år blifvit fallet på allt Hera platser och i allt större omfattning,
drager industrien, som i allmänhet kan erbjuda största arbetsförtjänsten för
stunden, den mesta lediga arbetekraften till sig. De mindre liemniansägarne
(hemmansbrukarnc) söka, såsom ock är fallet med egnahcmslånetagarne, i
allmänhet sina hufvudsakliga kontanta, inkomster genom arbete vid industrien
samt grufvor och hyttor cllor genom skogsarbete, hellre än genom arbete
vid de större jordbruken, som ej mäkta betala arbetet lika mycket som de
förstnämnda. Därför kan man också säga, att egnahemslånerörelsen —
åtminstone under denna genoration ej direkt gagnar jordbruket, i stort sedt..
I länets bergslag kan skogsarbetare påräkna en dagsinkomst af 3 kr. För
fällning betalas 10 öre per stock; för upphuggning af ved 3 kr. per famn.
För timmcrforsliiig beräknas 3 à 4 öre per kubikfot och kilometer under
gynnsamma terrängförhållanden samt 5 å (i öre i svårare terräng, hvilket i
allmänhet torde medföra en dagsinkomst af 5 à l! kr. per häst och karl.
Växlande konjunkturer inom olika näringsgrupper utöfva gifvetvis
inflytande pä arten och storleken af de mindre jordbrukarnes biförtjänster.
2. Att backstugusittamies antal år efter år betydligt förminskats beror
otvifvelaktigt på do förökade tillfällena till arbetsförtjänst vid industriella
anläggningar, till följd hvaraf, och då dispositionsrätten till den mark, pà
hvilken backstugorna varit belägna, är oviss, de forna backstugusittarne sträfva
att förskaffa sig bostäder så nära som möjligt, till industricentra. Detta gäller
dock hufvudsakligen de arbetsföra bland sagda kategori; åldriga och eljest
mindre arbetsföra söka nog än, sa vidt möjligt är, kvarhålla sig vid backstugan.
Beträffande åter torpareklassens förminskning, sa har den sin grund i
en hel del olika förhållanden.
Mångenstädes ha torpen varit för stora. För att fullgöra
dagsverksskyldigheten vid hufvudgården och tillika sköta torpet liar en sådan
torp-innehafvare nödgats taga en eller flera drängar; och i samma män som dessa
blifvit, dyrlegdare, ha de större torpen med bibehållen dagsverksskyldighet
blifvit mindre begärliga. Mångenstädes ha därför dessa tor]) blifvit lagda
lindor gårdens eget bruk eller utarrenderade mot kontant afgäld. Sistnämnda
förfarande har flerestädes måst vidtagas äfven med frän hufvudgården mera
aflägset belägna torp. Lång väg till hufvudgården har gjort, sådana torp
mindre begärliga såsom dagsverkstorp och nödgat till deras utarrendering
mot kontant arrende eller rent af — i ett och annat fall — till deras
utläggning till skog eller betosmark.
De mindre och bättre belägna torpen äro däremot fortfarande ganska
begärliga, i synnerhet om do äro väl iordningställda och villkoren i öfrigt
fördelaktiga. Väsentligt underlättas torpets besättande, om tillfälle till
in-dräktig extra förtjänst är förenadt med torpinnehafvet.
Andra orsaker till torpareklassens nedgång äro följande:
Jordbrukets utveckling har föranledt den större jordbrukaren att söka
förskaffa sig en jämnare tillgång till arbetskraft, än som i allmänhet ernås
genom det gamla torparesystemet, hvarvid torparen ej kan påräknas för arbete
vid hufvudgården mer än ett visst antal dagar i veckan eller månaden. Da
torparcu därjämte skall badas vissa dagar i förväg och det är omöjligt att
på förhand beräkna väderleks- m. fl. förhållanden, kan det under sådana
förhållanden lätt inträffa, särdeles vid skördetid, att. jordägaren vid användning
af torparesystemet ej kan tillgodogöra sig arbetskraften, när den står honom
till buds, mon däremot esomoftast står utan, när ban bäst behöfver don.
Den dyrbarare och mera invecklade jordbruksredskap, som numera
användes i jordbruket, kräfver också större vana vid handterandet än som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
