Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 EM Hi RATIONS UT REDNING EN. BILAGA XVII. INKOMNA UTLÅTANDEN.
att det ansågs lönande att med större arbetskraft än nödvändigt drifva detta.
Efter denna tidsperiod började de stora landtgodscn att bildas, genom inköp af
mindre hemman, som lades under de större herregårdarne, som erhölle sin
arbetskraft frän utlagda torp, hvars innehafvare fullgjorde sina skyldigheter i dagsverken
och annan skatt enligt kontrakt. Härtill kommo en del ogifta lagstadda
tjänare vid hufvndgården. Efter att en ny period, inträdt under hvilken de
stora godsägarne insågo att landtbruket, riltt skött, kunde bära sig, öfvergick
man till det s. k. statsystemet, det säkerligen för vårt land olyckiigaste
arbetssystem, som kunnat upptänkas, och med ringa skillnad frän ett slafsystem,
med arbetare, hvilka i början icke hade det stort bättre än vanliga fattighjon,
fugen skillnad gjordes pä om statfamiljen var stor eller liten, staten var
densamma. Hen var knappt tilltagen, och beräknad att utgå till större delen in
natura. Den kontanta lönen skulle äfven omsättas på herregården, i det att
stataren var skyldig att hvad ban dessutom för sitt uppehälle behöfde köpa
detta vid gärden, som tillhandahöll en del varor till oskäligt höga pris. En
annan olägenhet var. att dessa statare pä inga villkor kunde erhålla en enda
jordlapp mera än där de fingo sätta sin statpotatis. Sä kallade backstugor
var en förskräckelse för godsägaren, och däraf smittades äfven den mindre
hemmansägaren, hvilken någon gång upplät en mindre oodlad jordremsa, oftast
otillgängligt belägen frän gården, och under alla förhållanden endast pä s. k.
förpantningskontrakt på vissa år. Statarens framtidsperspektiv, då hans
löneförmåner voro så knappt tilltagna att de nätt och jämt räckte till det dagliga
brödet, var på ålderdomen fattighuset med allt dess elände. Frän denna
statkarlsperiod härleder vår massutvandring. Att på den tiden, vid inträffande
dödsfall bland do mindre hemmansägarne, dela ett hemman förekom högst
sällan. Om arfvingarne voro flera, uppgjordes skiftet sä, att en af dessa
utlöste de andra, hvarvid nästan alltid taxeringsvärdet lades till grund.
Lik-viden erlades oftast med reverser. Om tillgångarna i boet voro små, räckte
de alltid, sedan skulderna voro betalda, till en »amerikabiljett» till något af
barnen; och hällre det än att taga en statplats, som aldrig visat annat resultat
än fattigdom. Så resonnerados vid de små arfskiftena. Då statarens egna barn
vuxit upp och kommit till en mognare ålder, insågo de alltförväl föräldrarnes
slafveri och fattigdom,’som de mången gäng själfva fingo erfara genom det knappa
brödet. Hvad var då naturligare än den tanken hos barnen: vi måste göra
något för att vara fattiga föräldrar pä sin ålderdom icke skola komma på
fattighuset, tnen hvad? I det egna landet kunde det ej gå, och så hägrade
åter Amerika för dorn. Det behöfdes icke sa mycket penningar på den tiden,
och inom kort var Amerikaresan en verklighet. I afskedets stund gafs alltid
det löftet att efter framkomsten till det förlofvade landet sända hem penningar
till tär och mor, samt om lyckan var god, fribiljetter till syster och bror.
Sannt är att dessa löften också i många fall hållits. Men ännu finnes
statsystemet kvar. fastän under mycket förbättrade villkor, hvilka dock ej äro
tillfyllest, dä lefnadskostnaderna stigit i vida högre proportion än förmånerna.
Hemslöjden finnes icke mera, och stataren är mera än förr hänvisad att, utom
sin stat in natura, köpa sina öfriga behof af närmaste landthandlände, mången
gång pa, kredit ocb däraf följande högre pris. Ännu finnes ingen möjlighet,
för en statkarl at.t af sin inkomst kunna aflägga något för ålderdomen. När
barnen blifva vuxna, fä de begifva sig ut att tjäna. Hade det funnits
tillgångar att utrusta dessa barn, så vore deras viig också gifven, och det vore
till Amerika. Hvad som nu håller dem kvar i närheten af hemmet och
födelsebygden är brist på tillgångar att komma längre. De som ej taga tjänst
i landtbruk söka sig till industrien, som anses gifva bättre arbetsförtjänst,
ehuru mera klifvande på hälsa och krafter. Sedan äfven pä landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
