Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONOLÄKSMÄXNEN.
119
Den länga värnplikten äro de bortklemade unga fosteriandsförsvarne,
sorgligt nog, också mycket rädda för, och en stor del af frän denna ort
emigrerade äro just värnpliktsynglingar.
Ett stort fel som vidlåder denna bygd och hvilket äfven spelar en
betydlig rol vis à vis emigrationen, är den gamla sedvänjan att hemmanen, ined
fullt uppsatt lösöre, här alltid öfverlåtas å äldsta sonen för en »spottstyfver»
och den öfriga barnskaran, i de flesta fall rätt stor, tör åtnöja sig med något
hundra kronor såsom arf frän föräldrahemmet. Vana vid ett godt hem och
pä månget sätt bortskämda, gäckas sä de yngre syskonen i sina
förhoppningar. så att de förlora intresset för sin tillvaro och i ren grämelse emigrera
till Amerika, där de alltid förut äga uågon bekant bosatt, liär finnas många
sådana fall. En ägare t. ex. af i mtl, taxerad t till 10,000 kronor, men faktiskt
värdt 30,000 kronor om ej mer, säljer detta till äldste sonen för halfva
taxeringsvärdet eller därunder, meu med villkor om säljarens lifstidsförsörjning. De
yngre syskonen, måhända sex å åtta stycken, fä då, sedan först hemmanets
gäld afdragits, en 2 ä 300 kronor hvardera, möjligen kontant, sedan ett.
skogsområde försålts, men mången gång i form af förbindelse som oj är betalbar
förr än säljaren (föräldrarne) aflidit.
Under min femtonåriga vistelse inom detta härad hafva å offentlig, frivillig
auktion och till rätta värdet ej försålts tio hemman, men väl hafva flere
hundrade försålts såsom ofvan nämnts till äldste sonen.
Kunde någon åtgärd vidtagas frän vederbörande myndigheters sida först
för åstadkommande af rätta taxeringsvärden å fastigheterna, hvilket aldrig kan
ernås medelst taxeringsmyndigheternas nuvarande sammansättning, och sedan
för kontroll af värdenas upptagande vid blifvande försäljningar och
boutred-ningar, då tror jag ej allenast att arfsförhållandena blefvo mer proportionella,
utan äfven att emigrationens numerär här å orteu skulle betydligt minskas.
ISollebygd den 1 augusti 1907.
John Mellen.
Valbo härads i/otra distrikt. Älfsborgs län.
Emigrationsfrågan är af ganska mångskiftande natur. Ursprungligen har
den nog nästan uteslutande varit af ekonomisk beskaffenhet. Sedermera har
det snart sagt blifvit en modesak här pä trakten att göra en tripp till
Amerika, ty med nuvarande arbetsförtjänster behöfver ingen här sakna sitt
lifs-uppehälle utan jämförelsevis allt för stora försakelser. Ingen behöfver stanna
hemma i brist på respenningar, ty den summan soin erfordras för öfverfarten
kan på ett år eller kortare tid lätt förtjänas. Och är ban eller hon —
kvinnorna resa nästan lika mycket som männen — obenägen för att här förtjäna
respengar, så behöfver han endast skrifva till någon vän eller anförvant i
Amerika, sa sända dessa med en märkvärdig beredvillighet biljett. Det finnes
nämligen knappast på bela Dalsland en familj, som icke i Amerika har
släktingar. Förr var det endast tjänstehjon och torparbarn som reste till Amerika,
numera resa nästan lika mycket söner och döttrar af ganska välsituerade
hemmansegare. Den förra kategorien går nu ofta till städerna, industrien och
de stora arbetena, de senare däremot resa, då de lämna hemmet, till Amerika, enär
det ännu så länge är stridande mot bondearistokratiens begrep]) och värdighet
att ätminstone i fäderneslandet ingå i de stora arbetareskarorna med deras
socialistiska läggniug.
Orsakerna hvarför de resa äro mångahanda, och får jag anföra de enligt
min åsikt, viktigaste: Först och främst är nog ännu hufvudskälet att förtjäna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
