Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 EMIGRATIONS^ TREDN ING EN. BILAGA XVII. INKOMNA UTLÅTANDEN.
bundits vid sin egen torfva eller arbetat på en annans, vid hvilken ban aldrig
kunde växa riktigt fast. Man tvingas till betänksamhet inför vara stora
industrier. De ha onekligen oerhördt bidragit till Sveriges materiella uppsving,
men samtidigt ha de tillfogat Sverige ett djupt svidande sår, då de bidragit
att upplösa var urgamla allmogeklass. De kunde måhända lämna en
skadeersättning därigenom, att de återgäldade jorden åt dess forne ägare,
bondeklassen. Vi ha alltför många arrendatorer i var församling. — Vidare kräfves
ett vidtomfattande upplysningsarbete på jordbrukets område här i Norrland,
Det skall säkert väcka mångas intresse och kärlek till jorden och därmed
hemorten, om de lära sig förstå, att det lönar sig att ifrbeta i jorden äfven
häruppe.
Indal den 31 juli 1908.
Sigge Swensson.
v. Pastor.
Ailals-Lidens pastorat. Västernorrlands län.
Hvad först och främst det svenska folklynnet beträffar, så är det mest
utmärkande draget däri högmod. Så har det alltid varit, och så blir det
mer och mer. Så länge detta högmod var paradt med lifskraft,
arbetsförmåga, lifsglädje och hänförelse, så var det icke sällan driffjäder till stora,
duktiga och framgångsrika bedrifter och företag, såväl hos samhället som
individen. Men det har kommit andra tider. Genom förvänd uppfostran,
genom laster som degenerera den ena släktleden efter den andra, har
lifs-kraften, lifsglädje!!, arbetsförmågan och arbetsglädjen försvunnit. Högmodet,
som fordom med ett visst berättigande benämndes stolthet, har blifvit
narraktig fåfänga. Lifsidcalet är att äta godt och uträtta så litet som möjligt,
helst ingenting. Då härigenom inga tillgångar skapas, blir det att lefva
öfver tillgångarna, att göra skulder. Så gör staten, sä kommunen, sä den
enskilde. De kulturella rörelserna i senare tid hafva gått i riktning af att
dana värt folk till njutningslvstna gäldenärer, modlösa odägor. I förra hälften
af förra århundradet kom värt folkskoleväsende till stånd. Det teoretiska i
saken förbrukade allt det förstånd, som fanns att tillgå, så att föga eller
intet återstod för sakens praktiska förverkligande. Utan betänkande
tillskapades en ämbetsmannakår på ett eller annat tusende, som litet eller snart
sagdt intet hade att äta. Folkskollärarne torde nog åtminstone delvis hafva
besjälats af sin stora och härliga uppgift att fostra och dana släktet. Men
den tomma magens kraf blef snart det mest öfverväldigande. Så fick man
en hungrande, nedtryckt och därför missnöjd skara uppfostrare, om hvilka man
var naiv nog att tro, det de skulle dana ungdomen till förnöjsamhet, friskhet
i sinnet och duktighet. Detta ödesdigra misstag bar nu burit frukt. De
flesta folkskollärare tillhöra den dag i dag är radikalernas, många socialisternas
falang. Och de hafva, somliga omedvetet, andra medvetet, inplantat sitt
missnöje, sitt missmod, sin dådlöshet, orsakad at’ ekonomiska bekymmer, sitt mer
eller mindre dolda hat till det samhälle, som misshandlat dem, pä sina
elever. Lärare och lärjungar ha saknat lifsideal, och vi ha fått
folkupplysning, men ingen folkbildning. Läroämnena i folkskolan hafva mångdubblats.
Hafva dessa ämnen visat läraren och lärjungen detta resultat: här har du
ett medel att skaffa dig en god utkomst i lifvet? Nej, det bela är så
opraktiskt inrättadt som möjligt. (Det enda praktiska frän åtminstone en del
skoldistrikts sida har varit att bygga skolpalats, så att den enkla stugans barn
skulle fä inskärpt hos sig skillnaden mellan det paradis, däri de tillbragt sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
