- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XVII : Utdrag ur inkomna utlåtanden /
206

(1909) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21 »6 EMIGRATIONSUTREDNtNGEN. BILAGA XVII. INKOMNA UTLÅTANDEN.

vistas utomlands längre eller kortare perioder, är det lätt förklarligt, att en
större eller allmängiltig erfarenhet i frågan icke af mig kan presteras såsom
grund för mitt omdöme.

Dock tror jag mig hafva funnit, att för en bohuslänning en Amerikaresa
i allmänhet icke af den resande själf uppfattas såsom liktydig med utflyttning
för alltid utan såsom ett uppsökande af ett ställe, där tillfälle ges till god
arbetsförtjänst, hvarifrån besparingen kan hemsändas till hemmavarandes —
ofta egen familjs — underhall eller förvaltning (insättande i bank). När
därför arbetsförtjänsterna därute blifva dåliga eller den hos bohuslänningar
särskildt utpräglade hemlängtan blifver för öfvermäktig, resa de hem igen —
första tiden visserligen något amerikanska i språk, sätt och later, dock icke
värre än hvarje piga härifrån, som några månader vistats i Norge, är norsk
och äro snart åter omärkligt assimilerade i sin gamla omgifning —
instuckna bland de sina.

Där bland den jordbrukande befolkningen flera söner och döttrar finnas,
skulle en delning af det förut obetydliga hemmanet dem emellan gifva en för
framtida utkomst icke tillräcklig del åt hvardera. På ena eller andra sättet
regleras då förhållandet, i allmänhet sa, att en af sönerna eller en måg blifver
vid gärden och de öfriga ge sig ut i världen, en hit, en dit. Merendels ligger
da tanken pä Amerika närmast, där sä manga släktingar och bekanta finnas
töre dem. Efter längre eller kortare tid återvända de emellertid i regel till
hembygden, där de nu bepröfvade, erfarna och till mogen ålder komna männen
ofta äro i stånd att köpa hemman för besparingarna och stifta familj, och
likaledes kvinnorna, som i ena eller andra verksamheten fatt se och lära
mycket i det främmande landet, efter hemkomsten röna hastig åtgång på
äktenskapsmarknaden.

En del af dessa ungdomar äro här hemma före afresan till Amerika
obändiga odågor, som i dryckesgillen, kortspel och annan odygd fördrifva sin
tid och ej vilja arbeta eller bära sig folkligt åt, och det är beträffande sådana
de gamla gubbarnas välbepröfvade ordination att ofördröjligen »resa till
Amerika för att lära folkvett» gäller. I sistnämnda hänseende har Amerika bland
allmogen förvärfvat sig anseende såsom en fortsättnings- och afslutningskurs
i lifvets skola ofvanpå folkskolan.

Tillbakaflyttning äger dock icke alltid rum. Iluru stor del at’ de från
Norra Bohuslän utvandrade, som kvarblifva därute för återstående delen af
sitt lif, är mig icke möjligt att ens tillnärmelsevis kunna ånge. men under
hänvisning till hvad redan ofvan sagts skulle jag tro den icke vara sa
synnerligen stor.

Till besvarande af frågan om återinflyttning vore önskvärd svaras
obetingadt: ja! — då, såsom ofvan antydts, återkomsten här på trakten
merendels sker i den kraftigaste åldern och dessutom säkerligen af den bättre
delen af dem, som utvandrat; — de sämre, oförbätterliga elementen hafva
liksom frånfiltrcrats i Amerika och äro icke i stånd att taga sig hem. Bland
besutna bönder i mitt distrikts socknar är det icke få — ocb märk noga de
mera insiktsfulla och belefvade bland dem som tillbragt 5 à 10 är i Amerika.

Väl år det sant, att det några gånger händt, att utvandrare, som i
Amerika angripits af langsot — den enda sjukdom, som i detta sammanhang
kan vara att räkna med — sedan de där, när sjukdomen gjorde dem
oförmögna till arbete, förtärt sina besparingar, de till sist genom sammanskott af
landsmän erhållit nödig hjälp för resan hem och här genast fallit fattigvården
till last, men detta lilla minus kan icke stort taga från mitt ofvaa uttalade
kraftiga: ja.

Strömstad den 14 april 1908. Conrad Cavalli-Björkman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuutdrutl/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free