Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vän till hennes son, måste förlora hans
aktning och förtroende, emedan jag blottställ
les för den svåra beskyllningen af en öm
mors bifall?”
”Nej, nej,” svarade Vivian, ”så långt
sträcker sig icke min dårskap; ty fastän jag
påyrkar förmånsrätten att välja mina vänner
för egen del, skall jag dock alltid skatta mig
lycklig och stolt att se min mor gilla mitt
val.”
Efter några minuters tystnad tilläde
Vivian: ”Ni missförstår mig alldeles, om ni tror
att jag icke älskar min mor. Jag vördar och
älskar henne af hela min själ; jag vore
annars den mest otacksamma varelse. Hvad
jag sagt om min vårdslösade uppfostran,
skulle jag icke anförtrott, åt någon dödlig
utom er; och, när jag rätt betänker saken,
vet jag ej om jag mera bör skjuta skulden
på min stackars mor eller på mina lärare.”
”Gör hviiket ni vill,” sade Russell; ”men
minns, att straffet drabbar oss sjelfva.”
”Jag hoppas kunna uthärda det. — Men
se ditåt! Släpp ned glaset vid en sida af
vagnen!” ropade Vivian, och lutade sig
hastigt framåt. Der ligger Vivian-Hall!”
”Det vackra gamla slottet derborta?”
sade Russell, med en blick genom vagnsfönstrets
*Nej, längre åt venster! Ser ni icke bland
träden huset der med flyglarne?*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
