Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2tit&ra ifcaptilef..
”Min bäste Russel!,” sade Vi vian,
”karleken skall ej förmå mig glömma vänskapen.
Innan jag gifter mig, måste jag se er försörjd»
Tro mig, detta var det första, ett bland de
första nöjen jag lofvade mig, då jag blef
ega-re af en oberoende förmögenhet. Andra
tankar hafva hittills fördröjt utförandet af min
plan, låt mig derföre nu yppa den utan
förbehåll. Jag har ett godt pastorat att
bortgif-va; det skall tillhöra er, anse det så från
detta ögonblick. Jag känner ingen mera
för-tjent man att gifva det åt än er; således kan
ni ej vägra. Den nuvarande innehafvaren kan
icke lefva länge; han är gammal och
krass-lig; efter ett år eller par är det edert, och,
undertiden, qvarblif hos mig. Jag anhåller
derom, såsom en gunst, af en vän. Ni ser,
huru mycket jag behofver en vän af ert
fasta lynne, och jag hoppas ni äfven ser, huru
mycket jag kan värdera hos andra de
egenskaper, i hvilka jag sjelf är bristfällig.”
Russell var både glad och rörd öfven
Vi-vians erkänsla och det grannlaga sätt,
hvarpå han gjprde detta tillbud} men-hans känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
