Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han visste, att ett godt bord är nödigt
Sfvcn för alt locka män af förstånd, och lian
satte en ära uti att hafva den bäste kock och
de yppersta viner. Han betalte sin kock,
och hans kock var den ende person han
betalte med redbart mynt. Sin vinhandlare
afspisade han med fagra ord, en konst deri
lian var allmänt känd och likväl lycklig,
enligt hvad hundrade lefvande vittnen voro
fardiga att intvga. Men ehuru Wharton
kunde smickra, förmådde han dock ej fästa sina
medmenniskors tiilgifvenhet; han egde väl ett
parti, men ingen vän. Med denna tingens
ordning var han fullkomligt tillfreds; ty han
ansåg menniskor blott såsom varelser, de der
måste bearbetas för hans syftemål, och han
förklarade, att så framt han blott egde makt
Öfver deras interessen och lynnen, bekymrade
han sig ej hvart deras hjerta log vägen.
Det ingick i hans plan, att värfva unga
män af talang och förmögenhet under sin
fana, och i följd häraf blef Vivian ett
föremål värdigt hans uppmärksamhet. Så stor
var den förvirring, i hvilken Whartons
affärer råkat, att antingen reda penningar eller
politisk makt voro nödvändiga för hans
tillvaro. Vår hjelte kunde på samma gång
understödja hans yppighet och öka hans
inflytande. Wharton trodde sig kunna låna
penningar af Vivian, och vinna hans röst i
parlameutet; men för ernåendet af dessa syften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
