Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vivian, ni följer ju med?” sade
Whar-ton. ”Kom, vi måste hafva er med oss, så
framt ni ej är mera angenämt sysselsatt.”
Han kastade härvid en föraktlig och
svartsjuk blick på sin hustru. Mrs Whartons
bestörta och bedjande uppsyn tycktes i samma
ögonblick säga: ”För Himlens skull följ med
honom ^ eller är jag förlorad.” I sådana
omständigheter var det omöjligt för Vivian att
säga nej; han följde genast med, i tanke att
han handlade enligt en grundsats af heder
och ädelmod. Wharton var icke den man,
som afstod från den fördel han vunnit. Hvarje
dag visade han mera nyckfull svartsjuka mot
sin hustru, ehuru han tillika yttrade det mest
oinskränkta förtroende till sin väns heder.
Vivian trodde sig ännu icke kunna göra för
mycket, att öfvertyga honom det han
för-tjente förtroendet; och sålunda, för att skydda
mrs Wharton för misstanka, gaf han vika
för alla hennes mans önskningar. Vivian
erfor nu ofta blygsel öfver sitt uppförande,
men kände sig stolt af sina bevekelsegrunder,
och med fin t liga svepskäl rättfärdigade han
för sig sjelf de sämsta handlinger, genom
åberopandet af att han gjorde dem i de
bästa uppsåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
