Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föremålet. Jeg tror.,” sade hon oéh
stannade, medan en plötslig rodnad öfverfor
hennes ansigte, ”jag fruktar att jag sagt för
mycket, aUtför mycket för en ¿¡vinna. Felet i
mitt lynne, jag har så hort och vet det.,
är brist på lrvad man kallar varsamhet/’
flon rodnade ännu lifligare, då hon
yttrade dessa sista ord; färgen ilade upp till
tin-ningarne, utbredde sig öfver hennes hals,
och banade sig väg till sjelfva fingerspetsar ne.
”Nu har jag gjort ännu värre,” utropade hon
och betäckte sitt ansigte med händerna. Men
i nästa ögonblick återtog eller sökte hon
återtaga sin sjelfbeherrskning och sade: ”Det
är tid att jag går, nu då’jag yppat hela mitt
bjerta för er. Det var kanske oförsigtigt.;
men dertill var ert ädelmod skoiden.
Hade ni visat större sjelfviskhet, skulle jag
säkert användt mera omtanke och behandlat
er med mindre förtroende.”
.Lady Julia *demnade honom , och Vi vian
qvarstod i en djup bestörtning, hvarur han
icke genast kunde reda sig. Hennes
öppenhet, ädelmod, svärmiska känslofuHhet och
■vältaliga skönhet hade på en gång stegrat
ka ns kärlek och beundran till den högsta
hänryckning. Än gick han fram och tillbaka,
och slog. sig för bröstet af förtviflan, vid
tanken derpå att hennes kärlek var
oåterkalleligt egpad åt en annan} än .uppretades -han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
