Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bftjent sadla sin herres häst. Jag hörde Rus-’
sell kort derefter tillsäga betjcnten att föra’
hästarne till stora porten åt norra vägen,
och vänta på honom der, emedan han
erna-de gå genom parken. Jag trodde dessa ord
vara de sista jag någonsin hörde honom tala»
Kärleken öfverväldigade mig; jag smog mig
sakta utför den lilla trappan, som leder från
mitt torn till en af bakportnrne, och kom
utur slottet, såsom jag trodde, obemärkt.
Jag ilade framåt, och väntade i den stora
ekskogen, genom hvilken jag visste att
Rus-sell skulle komma. När jag såg honom
nalkas, hade jag velat uppoffra verldens alla
skatter för att åter vara i mitt eget rum.
Jag dolde mig bland träden; men när han
gick framåt, tankfull, utan att märka mig,
kunde jag ej uthärda den föreställningen, att
detta var sista gången jag fick se honom,
och jag’ utropade — jag vet icke hvad;
men vid ljudet af min röst studsade,han,
och aldrig kan jag förgäta hans blick. —
Förskona mig för det öfriga. Nej! jag vill
icke skona mig sjelf. Jag erbjöd mitt
hjer-to, min hand, och de förkastades. T min yra
sade jag honom, att jag hvarken bekymrade
mig om rikedom, rang, vänner eller någoty
att jag hellre ville lefva med honom i
glömska ocb mörker, än vara den största
prinsessa på jorden. Detta och ännu mera sade
jag, och jag blef förskjuten. Och ännu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
