Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon bedömt henne i mildare uttryck.
Likväl kände han sig glad att ännu icke hafva
friat. Han egde hvarken mod att gå
framåt eller tillbaka; tiden förled och drog
honom med sig, utan att bringa honotn till
något beslut.
Valangelägenheten fortgick. Hvarje dag var
lorden hos honom, eller han på
Glistonbu-ry; hvarje timma insåg han allt mera klart
den väntan man hyste; stundom kände han
sig ovilkorligt dömd att uppfylla deuna, än
åter omfattade han det hopp, att lady Julia
snart skulle återvända hem och, genom
någon lycklig sakernas vändning, blifva hans.
Han egde ej nu förmånen af att i denna
bryd-samma ställning understödjas af Russells
sinnesstyrka. Dennes svar på hans bref voro
så kallt beslutsamma, och han sjelf så
ovilkorligt böjd att icke mera inblanda sig i
hans angelägenheter, att Vivian ej såg något
hopp att återvinna hans vänskap eller
begagna hans råd. I detta villrådiga läge
befann sig Vivian, när en händelse timade,
som väsendtligt ändrade tingens utseende
inom lordens familj.
Just vid den tid underrättelserna om hans
sons helsa voro som mest gynnande, och
hans vänner intogos af det lifligaste hopp om
hans vederfåeude, dog lord Lidhurst. Hans
mor var den enda person i slägten, som
bered t sig på detta slag. Man fruktade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
