Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett bifallsleende, den vän, på hvars lof han
satte ett högre värde, än på sjelfva husets
stormande beröm, den vän, hvars förlorade
tillgif-venhet han så länge och bittert saknat.
Rus-sell räckte honom sin hand; Vivian fattade
den häftigt; och innan någondera talat ett
ord, förstodo båda hvarann fullkomligt, och
deras försoning var beseglad.
”Ja,” sade Russell, när de vandrade ut
ann i arm tillsamman, ”ja, det är billigt att
jag glömmer all enskild förtrytelse, i den
stolthet och fägnad jag röner, icke blott
öf-ver er offentliga framgång, utan öfver er
medborgerliga duglighet. Talangen, äfven
talarens sällsynta gåfva, anser jag ringa i
jcm-förelse med en dygd, som är långt mera
sällsynt och oskattbar, politisk rättskaffenhet.
Det förakt och den afsky för politiskt
lättsinne, ni nyligen yttrat såsom
parlamentsledamot, och det stränga handlingssätt, hvarmed
ni understöd t edra* grundsatser, äro värdiga
er och,, tillåt mig säga det, er uppfostran.”
Vivian kände sig upphöjd i sin egen
föreställning genom ett sådant beröm och of
dessa de varmaste uttryck han någonsin hört
af Russells aktning. Han glömde sjelfva sitt
husliga missnöje, och denna dag, den första
på flera månader han tillbragt i ostördt lugn,
egnade han odelad åt sin vän. De spisade
tillsammans och berättade inbördés allt hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
