Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lord Glistonbury ifrade mot hvad han
kallade galenskapen af ett sådant beslut.
”En man som ni, min käre Vivian,
hvilken redan utmärkt sig sjelf så mycket bland
oppositionen, och framdeles skall göra det
ännu mera, i ulöfning af embete och rnakt — ”
”Nej,” sade Vivian och steg upp, sedan
ban rakat sig, ”nej, mylord, jag skall
aldrig mera utmärka mig, om jag öfvergifver
de grundsatser jag anser riktiga och sanna.
Den vältalighet jag kan ega, om jag eger
någon, har varit en följd af öfvertygelse; jag
skall tala illa, jag skall ej kunna tala alls,
om jag uppträder mot mitt inre medvetande.”
”Hå!” svarade lorden skrattande, ”ert
svärmande foslerlandsnit kan vara rätt granntyckt,
märker jag; men, tro mig, det skall ej
be-röfva er nyttan af ert tal. Betrakta
hvar-enda af våra liders vackra talare, och nämn
mig någon, om ni kan, som icke talat lika
väl å båda sidor i huset, ja, både för och
emot i de flesta politiska frågor. Gå på
bara, och ni skall hnna saken lika lätt som de.”
”Nej, ni skall tvärtom finna, att jag blir
er till ingen nytta, en onyttig tyngd i er
vågskål.”
”Ni, en onyttig tyngd i vågskålen! ni,
som är danad alt blifva — nå, i sanning,
utan smicker, detta vet ni väl är
Öfverflö-digt oss emellan — att blifva, säger jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
