Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Örebro skola och i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
mindre ruelse och större abandon än han — vare sig
det gälde kärlekens eller guldets lockelser. Och man
gör tjugoåringen en blodig orätt, om man lånar färgen
till hans porträtt från den Wivallius, som vi sedan lära
känna — hård, småsinnad och desillusionerad efter
åratals fängelse och lidanden af alla slag. Det, som hos
tjugoåringen slår oss, är däremot fanfarklangen i hela
hans väsen, ett strålande temperament och ett
öfverdådigt lifsmod. Han var hänsynslöst själfvisk och
beräknande, om man så vill, men hans beräkningskonst
var i själfva värket blott romanförfattarens; han var slug
och djärf, men på samma gång lättsinnig och
obetänksam, och för nöjet af ett lyckadt tjufpojksstreck kunde
han våga hvad som hälst. Det spännande äfventyret
älskade han för dess egen skull. Vann han något på
det, var det godt och väl, men äfven om vinsten blott
var själfva äfventyret, tvekade han ej att kasta sig in i
det, hur lifsfarligt det än kunde vara, och någon nykter,
världsklok förmåga att afväga utsikter och risker hade
han icke, utan i stället sprang fantasien i väg med
honom, så att de svagaste möjligheter förbyttes till säkra
utsikter. Men också i ett annat afseende var han en
Peer Gynt, som mera lefde bland inbillningens
skimrande luftslott än i värklighetens värld. När äfventyret
var öfver, diktade han om värkligheten, så att denna blef
ännu mer fantastisk och romantisk, och ej sällan ljög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
