Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enleveringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
just ej gjordes något behof, svarade Ulf Grijp: gör ni
bara, som jag befaller Eder; jag vill försvara det. Presten
frågade då, hur han ville, att bönen skulle göras. Men
Ulf Grijp sade: Så skall Ni hålla bönen: för den ädle
och välborne herre, Herr Erik Gyldenstierna, friherre till
Nynäs och Limmared, att Gud ville ledsaga dem och
göra deras resa lycklig.
Med sin hustru red Wivallius nu i väg till
Hälsingborg, som var resans närmaste mål. På vägen utspann
sig mellan de nygifta ett samtal, af hvilket båda väl
gifva olika relationer, men som sannolikt var af följande
karaktär. Då de ridit en stund, började Wivallius sucka,
och Gertrud frågade honom då, om han hade någon
hemlig sorg. Han svarade, att hon, om hon ville, hade
hans lif i sina händer. Gertrud blef då mycket
bedröfvad och begynte tänka. Först mente hon, att han hade
slagit någon adelsman ihjäl i Sverige eller att han hade
förlofvat sig med någon jungfru i Sverige eller kanske
att han vore papist, och till sist kom — såsom hon
medgifver — den tanken för henne, att han icke vore den
han gifvit sig ut för. Men när han såg hennes sorg,
slog han åter det hela bort med skämt. Så mycket
lät han henne ändock blicka in i hemligheten, att hon
förstod, att det var honom omöjligt att vända tillbaka
till Sverige. Och därpå fortsatte han: Min hustru, hvart
skola vi då taga vägen med två tomma händer? I Holland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
