Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Kristianstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Gud henne till äkta man gifvit hafver. Dessa voro
hennes sista ord, som hon gråtande sade mig på hennes
faders gård, då jag fängsligen hit fördes. Hon sade,
jag skulle gifva mig tillfreds och icke tvifla på hennes
trogna hjärta. Hon ville göra mot mig, som hon på
den yttersta dagen ville försvara. På dessa hennes ord
vill jag gärna lida, hvad man mig påläggandes varder,
ja, villigen dö, förrän jag henne öfvergifva kan. Men
efter min död vill jag Ulf Grijp och hans anhang en
gnagande mask i deras samveten vara.
Redan under denna första rättegång visar sig
Wivallius’ sällsporda anlag för advokatyrket. I hans tal möta
vi en skarp bevisning, en egendomlig förmåga att
framdraga allt, som kan skada motparten och gagna honom
själf. Stundom är han kvick och söker sätta rättens
skrattmuskler i rörelse, stundom är han sentimentalt
patetisk, stundom demokratisk frihetstalare, stundom
försöker han att genom teologisk och juridisk lärdom slå
blå dunster i ansiktet på domare och rätt — såsom det
tyckes icke utan framgång. Redan det första
försvarstalet är ett litet mästerstycke af advokatorisk
vältalighet. Jag frågar — yttrade han — om ens en bonde,
som vill förlofva bort sin dotter, är så enfaldig, att han
gifver henne bort, förrän han noga vet, åt hvem han
gifver henne. Men efter denna skämtsamma inledning,
som fångat rättens uppmärksamhet, anslår han en allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
