Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Smedjegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
finna denna orientaliska klangfärg. Man behöfver blott
läsa Wivallius* mästerliga parafras af Davids tredje psalm
för att märka, huru högt denne tvetydige äfventyrare
såsom skald stod öfver samtidens alla rimmare:
Ack Herre min Gud, hur är’ min’ fiender många,
Som stå mig emot och efter min välfärd gånga,
Stämpla med svek, och listiga tankar prånga,
Hurulund de må min själ fälla och fånga.
Som man med list för foglar snaror plär ställa
Och grafvar för djur och unga hjortar att fälla,
Som man med not plär fiskar taga och fjälla,
Så mena de nu deras anslag skall gälla.
De säga: Hans Gud vill honom ej mer bönhöra,
Yi kunna därför hans själ nu väl förstöra
Och honom hans lif nu platt i grund förgöra
Och se’n hans lik för hundar och ramnar föra.
Vi kunna rätt nu utan all sorg och möda
Som vi vill bäst hans lif af jorden utöda,
Ja, färga vår hjälm med hans hjärteblod röda
Och sedan hans namn räkna bland de döda.
Men Herre min Gud, du äst min sköld och värja,
Arkitofels råd kan du hindra och snärja,
Honom därmed själf samt Absalons makt förhärja.
Fräls mig min själ, hjälp mig mitt unga lif bärga.
O ärones Gud, villt dock din öron tillböja
Och höra min bön, mitt hufvud till ära upphöja,
Min’ fiender låt deras egen skam röja
Och sedan sig själf slätt förtilja och ströja.
Jag ropar till dig, Herre, med sorgefull stämma l
Af ditt helga bärg värdigas mig förnimma,
Låt ej någon damm, moln, töckn eller dimma
Mitt rop, min bön hindra och därmed bortsimma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
