Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Smedjegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
ensamhet och öfver, »att det är så hårdt förbudet, att
ingen må tala med mig.» Men därmed tyckes icke
hafva varit så farligt, och ett annat bref ger oss en
mera tilltalande bild af hans fängelselif. Då detta
dessutom visar, att Gertrud Grijp haft bud till honom, må
det här refereras. Jag har hört — skref han till
sekreteraren Nils Nilsson — att man hos deras Nåder
påstått, att här varit några hustrur af staden, som jag
skulle hafva afritat. Men måtte jag aldrig se Guds
ansikte, om jag någon kvinnsperson afritat eller om
några sådana mig någon tid besökt. Ej häller tror jag,
att jag gör mig så gemen, utan detta är ett afundstal
af mina fiender. Jag bekänner väl, att en gång har
Ulf Grijps värdinna och pigorna hos de värdar, som
mig spisa, varit härinne och burit kläder och mat till
mig, men strax gått deras väg. En gång var också
Ulf Grijps egen tjänare hos mig och sade, att min hustru
hade bedt honom därom i hemlighet. För den skull
gaf jag honom en dryck vin, lät honom se hennes och
mitt konterfej, drack hennes föräldrars skål och önskade,
att mig aldrig måtte gå bättre, än jag dem önskar.
Det hörde vaktmästarne. Men nu hörer jag, att den
skalken hafver varit en lurant och förfört mig, ehuru
han dock själf sin junker på det aldra högsta förtalade.
Liksom i Kristianstad hade Wivallius också i
Stockholm på samma outgrundliga sätt förskaffat sig vänner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
