Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Smedjegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
måst ligga eländeligen innesluten och nästan försmäkta
till själ och lif. Nu har jag igen, snart ett halfår, varit
i mitt fädernesland fången och icke tordts eller velat
begära förbemälte lindring, utan alltid förmodat en nådig
förlossning. Men efter därmed fördröjes, så fruktar jag,
att mig i följd af långt stillasittande, det kalla fängelsets
och squallors medvärkande en stor sjukdom skall
öfverkomma, så framt jag ej kommer i ett varmt bad. Men
än mer längtar, hungrar och törstar min själ efter den
vederkvickelse, som kommer af Guds ords hörande.
Denna anhållan beviljades både beträffande bad och
kyrkogång, och han erhöll rätt att »uti hälgdagarna få
gå i Slottskyrkan och kommunicera», dock med det villkor,
»att honom stark vakt följa skulle i och ur kyrkan».
Emellertid begagnade sig Wivallius på ett högst
egendomligt sätt af denna tillåtelse. I ett annat bref till Nils
Nilsson försvarar han sig nämligen mot den
beskyllningen, att han skulle i julas hafva stigit i de främsta
bänkarne i kyrkan. Det är sannerligen löjligt —
fortsätter han — att man kan vara afundsam om ett rum
att stå uppå, ty rummet gör en hvarken högre eller
ringare. Jag förmenar, att det är Guds ords hörande,
som värkar tron till saligheten och icke rummet. Eljes
blefvo de mindre saliga, som stodo vid dörren. Väl
vet jag, att man må hafva respekt för personernas
värdighet, men jag såg mig omkring och fann, att jag icke stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
