Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Smedjegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139 ’
detta ske. Jag säger icke, att världen strax skall förgås,
när tio år äro förlupna. Så uttyder likväl mången
spotte-ligen detta om’ mig; därför törs jag nu intet mer tala.
Då svarade Hans Excellens mig och sade: Säg ut, det
skall dig intet skada, vi vilja dig försvara. Blygs icke
att tala sanning, men låt lögn vara dig fjärran.
Uppmuntrad häraf tydde då Wivallius sin märkliga dröm,
som var, att drottningen skulle föda en son. Och
härmed — så slutar han detta till sekreteraren Nils Nilsson
stälda bref — ändade sig min dröm, jag vaknade upp
och skref detta, som jag tillsänder Eders Gunst, fliteligen
bedjandes, att han ville låta bemälte herrar allena detta
se, så att det icke för de onda människors skull varder
af någon annan kändt.
Dosen var onekligen stark, men att den icke var för
stark, visas däraf, att de grönklädde och dansande
riksråden ej straffade den fantasifulla drömmaren för hans
oförsynta drift, och uppmuntrad af denna framgång gaf
Wivallius dem strax därefter en ännu våldsammare dosis.
Divinatione quadam hade han fått en uppenbarelse, som
han icke ansåg sig böra förtiga — »sedan vill jag
härmed sluta mina fantasier, så länge Gud täckes». Gud
den aldrahögste hade nämligen på en väl förvarad ort i
Tyskland mellan Augsburg och München låtit nedgräfva
en stor skatt, hvarom ock Theophrastus Paracelsus
skrifver, och med denna skatt skulle Lejonet af Mitternacht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
