Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Processen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
fara mera patriarkaliskt. Målet togs därför upp på ett
fullkomligt formvidrigt sätt. Utlämningsfrågan tyckes
aldrig på allvar hafva varit ens på tal; icke häller synes
man hafva egnat något intresse åt det egentliga
spörsmålet — om passet — utan i stället tillät man, att den
redan afdömda processen mellan Ulf Grijp och
Wivallius återupptogs. De facto gjorde sig således Svea
Hofrätt till en öfverrätt öfver de danska domstolarna
och rannsakade rörande ett brott, som blifvit begånget
utanför Sveriges landamären. Men som vi strax skola
se, insåg hofrätten själf mycket väl det orimliga i denna
ståndpunkt och sökte därför att med en advokatyr, som
påminner om Wivallius’ egen, maskera denna eklatanta
formvidrighet.
Å den andra sidan tog man god tid på sig — en tid,
som säkerligen var angenämare för den i Smedjegården
insatta fången än för den ursinnige Ulf Grijp, som blef
allt mer nervös, ju längre saken drog om. Han
väntade i den svenska hufvudstaden i två månader,
tydligen under en allt mer och mer kokande förbittring, men
längre än till den 6 december kunde han ej härda ut,
utan reste då från Stockholm, sedan han gifvit den tyske
boktryckaren Ignatius Meurer fullmakt att såsom
proku-rator föra hans talan. Först den 10 mars 1632 togs
processen på allvar upp.
Förhandlingarna började därmed, att Meurer på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
