Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Processen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
öfver vintern hafva stått stilla, utleder och dem
uppfris-skar med ridande och springande och vederkvicker
deras styfva ben i rinnande vatten. In summa: jag ser
människor, höga och låga, fattiga och rika, unga och
gamla, små och stora gå af och an, spatsera och glädja
sig öfver den blida sommaren, som dem ur den kalla
vinterns fängelse frälst hafver.
Och så begär äfven han att under den ljufva
sommartiden få njuta sin frihet. Eders nåder — fortsätter
han — tänken intet, att jag icke skulle blifva tillstädes
och komparera, när och hvar som hälst mig blifver
be-befaldt. Jag vet mig Gud ske lof intet så högt hafva
förbrutit, att mitt lif i någon fara kan stå. Jag vill
ock ställa nogsam caution för mig, att deras Härligheter
sig om min standhaftighet icke skola hafva orsak att
bekymra.
Denna onekligen rörande böneskrift förfelade ej sin
värkan. Men då det drog in i maj, började Wivallius
blifva orolig och skref till sin beskyddare Nils Nilsson:
k Jag har fått ett nådigt svar af Herr Gabriel, och
hafver hans Nåde lofvat mig i dag besked. O, Secretari,
gör mig nu den ärevilligheten och påminn honom, hvad
jag tillförene omskrifvit hafver».
Nu kom värkligen ett svar — bifall. Efter att nära
ett år, från den 13 juli 1631 till maj 1632, hafva
suttit häktad, hade vagabonden återfått den af honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
