Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Därmed var rannsakningen afslutad, och den 5 februari
1633 föll domen. Hofrätten kom här till det resultatet,
att den icke var befogad att på nytt döma om de redan
i Danmark afgjorda punkterna rörande giftermålet och
godset, >ty först förmår vår lag, att där gärningen är
gjord, skall hon rannsakas», och denna handel hade
tilldragit sig i Danmark; »sedan därpå dom fäld är, synes
därföre, att nu intet vidare därtill kan göras». Ej häller
kan den, som kärat och fått en ändtelig dom, ånyo åtala
i samma mål. Vidare förbjuder stadslagen, att en
af-dömd sak upptages inför ett nytt forum, och för det
fjärde hade Ulf Grijp icke vädjat från landsdomaren till
högre rätt. Anklagelsen rörande Wivallius* förhållande
med passet togs ej ens upp, tydligen af det skälet att
ingen åklagare här uppträdt.
Efter dessa fullt bindande premisser tyckes det, som
om domen icke häller här kunnat sluta annat än med
Wivallius’ fullständiga frikännande. Men genom en högst
besynnerlig inkonsekvens kom domstolen till ett rakt
motsatt resultat, och man kan ej freda sig för misstanken,
att andra motiv än de rent juridiska här invärkat.
Å den andra sidan — fortsätter utslaget — är det
»icke mera än tillbörligt, att nu därpå sententieras och
dömes, hvilket de danske domare hafva förbigått och
icke enkanneligen ansett hafva, som är om crimine falsi,
hvilket Wivallius committerat hafver, i det att han Ulf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
