Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Ett bevis härom var den enda vinst, som Ulf Grijp
för tillfället skördade af alla sina ansträngningar. Men
af detta bevis drog han all den fördel han kunde samt
lät genom sin prokurator Ignatius Meurer införa denna
dom i Stockholms stads »bok», och i det följande skola
vi se, att detta var en hämnd, hvars värkningar
Wivallius under hela sitt återstående lif skulle få erfara.
Emellertid hade Wivallius undkommit sina förföljare
— huru veta vi icke. Men några nyligen i Stockholms
Rådstuarkiv påträffade handlingar kasta ett bjärt ljus
öfver hans lif under de månader, som han vid denna
tid tillbringade i frihet, och de ge oss äfven en
kulturbild af den tidens Stockholmslif. Vi skola därför något
sysselsätta oss med dem.
Bland dem, med hvilka Wivallius under sin
fängelsetid tyckes hafva stiftat bekantskap, var ock
befallningsmannen öfver Håbo, Erlinghundra och Vallentuna härad
samt Sigtuna stad eller hvad vi skulle säga kronofogden
Erik Larsson och dennes hustru Margareta Hansdotter.
Den unga frun tillhörde en af Stockholms mera
betydande borgarsläkter. Hennes far, Hans Bagge —
troligen af samma släkt som sjöhjälten — hade 1623
lidit såsom en af Stockholms stads borgmästare och hade
tydligen varit ganska förmögen. Förteckningen på
dotterns ägodelar, som hon fått i arf, visar ett för dåtida
förhållanden rikt bo. Men tyvärr stod Margareta Hans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
