Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Kajaneborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
stedt i slutet af 1637 skulle resa öfver till Sverige för
att deltaga i 1638 års riksdag, var arbetet långt ifrån
färdigt, men för att icke låta det gynnsamma tillfället
gå förloradt, beslöt Wivallius att sända Wernstedt en
renskrift af de färdiga delarna, i hopp att denne med
dem skulle i Stockholm beveka de maktägandes hjärtan,
och i december skickade han en bonde med
manuskriptet till Uleåborg. Wernstedt tog detta värkligen med
sig till Sverige, men tyvärr är det hela så fragmentariskt,
att man har svårt att bilda sig någon föreställning ens
om författarens syfte. Dylika politiska skrifter lågo för
öfrigt mycket litet för Wivallius’ röst, och detta arbete,
i hvilket han ville briljera med sin lärdom och sin
politiska vishet, förefaller nu blott såsom ett oredigt
sammelsurium. Men hans bizarra personlighet förnekar sig
ej häller här. Så t. ex. uppkastar han där frågan, om
-ett allmänt kyrkomöte kunde leda till krigets upphörande,
och detta spörsmål besvarar han på följande kostliga
sätt. Om nu — säger han — kejsaren sammankallade
detta möte, skulle naturligtvis påfven blifva ytterst
förbittrad öfver ett dylikt tilltag. Kardinal Klesselius, »så
framt han ännu lefver», eller någon annan Granvella skulle
då uppträda såsom påfvens legat och med stöd af
late-ranska beslut och Bellarmins arbeten — som af Wivallius
omsorgsfullt citeras — bestrida kejsarens rätt att utan
påfvens bifall sammankalla ett dylikt möte. Och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
