Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
epilogen.
T^en förste möderne skalden i Frankrikes litteratur är
Francois Villon — äfven han en tjuf och
bedragare, men fyld af samma äfventyrslusta, samma
Öfversvallande lifsglädje, samma rika känsla för dödens
hemskhet, samma vakna observation och samma fina natursinne
som den förste möderne svenske skalden. Men i ett
afseende var han lyckligare än denne — han fick sluta sina
dagar i ungdomen, medan ännu äfventyrslifvets
försonande solsken hvilade öfver hans gestalt. Wivallius
däremot lefde ännu många år, efter det att poeten länge
sedan var död, och dessa år i värklighetsromanen värka
såsom det sista vemodsfulla kapitlet i Maria Grubbes
lefnadssaga. Harald Molander, som lagt Wivallius*
romantiska öden till grund för en tidsskildring från det
trettioåriga krigets tid, låter äfventyraren ända sitt lif
vid eröfringen af Passewalk, medan han ännu lefver med
i drömmarnas och illusionernas värld — med rätta, ty
i diktens värld böra ej män med Villons och Wivallius’
lynne åldras. Äfventyrarlifvet tillhör ungdomen med
dess glada obetänksamhet och dess romantik.
x3 Schück, En äfventyrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
