Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
brydde sig Wivallius ej ens om att svara, och ännu
mindre gjorde han någon min af att betala. Efter tre
år lyckades hustru Malin att i Örebro få ett
utmätningsutslag på honom, och länsmannen infann sig med
anledning däraf inför häradstinget. Först då nedlät sig
»Auditören Seigneur Lars Wivallius» till en förklaring,
att han ville behandla denna sak »uti ett annat foro,
efter det är en exekutionssak». Denna lugna
öfverlägsenhet tyckes så hafva imponerat, att ingenting vidare
i denna sak åtgjordes.
Ännu en gång återvände han dock till hufvudstaden.
Han var då sextiofyra år gammal och hade således
uppnått en vida högre ålder, än man med hänsyn till hans
lidanden under fångenskapen kunnat vänta. Men han
hade tydligen en järnfysik, som svarade emot hans
enastående andliga vitalkraft. Nu gaf dock kroppen vika,
och den 6 april 1669 slutade den forne vagabonden
sitt oroliga lif »efter en långsam, utstånden sjukdom».
För enkan, som följt honom till Stockholm, gälde det
närmast att få honom i grafven. Efter hvad hon
skrifver, hade han »förmedels sjukdom, långa och mödosamma
rättegångsprocesser och andra olägenheter» blifvit så
utblottad, att »vid hans dödliga afgång alls inga medel i
förråd funnos att komma hans saliga lekamen behörigen
till sin lägerstad och hvilorum med», och i anledning häraf
anhöll hon hos regeringen om någon begrafningshjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
