Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GO
phonicierna eller etruskerna 1). Då romarne sedan utbredde
sitt välde öfver Gallien (Frankrike), Britannien (England),
den del af Germanien (Tyskland), som låg vester om Rhen
och seder om Donau, bam.de sig den romerska handeln vågar
från dessa provinser till Danmark och södra Sverige, under
det att Gotland, Öland och svenska Östersjökusten egde en
medelbar förbindelse med Italien oek Konstantinopel öfver
Weichselmynningarne och de adriatisk-baltiska och de pontisK-
baltiska liandelsvägarne 2).
Att romarnes handel med den skandinaviska Norden redan
under de för ta århundradena efter Kristus ej var obetydlig,
derom vittna de talrika fynd af romerska mynt, som påträffas
i svensk och dansk jord 3). “När Italien sedan blef öfver-
svämmadt af “barbare’na’£, säger Montelius, “fann den gamla
civilisationen en ostörd fristad endast i den under Byzanz (eller
Konstantinopel) hörande delen af det romerska riket. Det
är derföre med stort intresse man ser de många minnen af en
liflig förbindelse med Byzanz, som årligen träffas i vår jord.
De vältaligaste af dessa minnen äro de byzantinska guldmynt
frän 5:te århundradet, som i ganska stort antal blifvit funna
i Skandinavien, synnerligen i Sverige4).“
1) Prof. Nilson anser, att phÖnicier först bragt bronskulturen till
Norden. Prof. Lindenschmit i Mainz och d:r C. F. Wiberg i Gefle anse
att den kommit från etruskerna. D:r Wibel i Kiel antar, att norra Eu-
■opas stenåldersfolk sjelfva lärt sig använda metaller.
2) C. F. Wiberg: "De klassiska folkens förbind, med Norden" sid, 59.
3) Ickejnindre än 4,714 romerska mynt från de första århundradena
efter Kristus hafva påträffats i Sverige och Danmark och 1 i Norge.
Riksantiqvarien llildebrand delar de till Sverige införda och i jor¬
den anträffade främmande mynt och fornsaker i fyra klasser: a) den
romerska, innehållande mynt na, m , mest af silfver från Yespasianus till
och med Alex. Severus 70—235 c. Kr.; b) den romersk-byzantinska, skild
från den förra genom två århundraden, innehållande mynt, byglar m. m.
af guld från öde århundradet; c) den kufiska, börjande tre århundraden
senare och innehållande arabi ka mynt från 8:de till och med 10:de år¬
hundradena,, blandade med smycken, tackor m. m. af silfver; d) den
anglosachsisk-tyska klassen från 10:de och ll:*e seklets förra hälft, inne¬
hållande anglosachsiska, tyska, sven-ka, norska, irländska, ungerska,
byzantinska och arabiska mynt nedom 10:de århundradet. (C. F, Wiberg:
"De klassiska folkens förbindelse med Norden" s d. 4_9.)
4) Man klinner för närvarande 233 byzantiska och 73 vestromerska
guldmynt (s, k, solidi) från 400-talet funna i Skandinavien, Af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
