Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Frej (Frey, FrH\ Njords son, var årsväxtens och ymnighetens gud.
Han rådde för väderleken och jordens gröda. Han färdades genom eld,
luft, jord och vatten på galten Gyllinborst, hvilken sken såsom eld. Af
cn dverg hade Frej erhållit såsom gåfva skeppet Skidbladner, som alltid
hade medvind och kunde, då det icke begagnades, hopläggas såsom ett
kläde. Frej egde också ett godt svärd, som han likväl bortskänkte till
sin tjenare, då denne skaffade honom den sköna jättedottern Gerda till
gemål. Frej bodde i Alf hem och efter honom har Fredagen sitt namn.
Bilder, Odens och Friggs sonl), var fromhetens och oskuldens gud,
älskad af himmel och jord. Han var skön till utseendet och glänsande
hvit. Hans domar voro oryggliga. I hans borg Breidablik fick intet
orent inkomma. Så länge Balder lefde, kunde de onda makterna icke
skada gudarne och menniskorna. Onda drömmar och spådomar bådade
dock hans död, och ödens maka, Frigg, tog derföre ed af alla lefvande
och döda väsen, att de icke skulle skada Balder. Endast en liten telning,
Mistelten (Yiscum album), hade icke blifvit affordrad eden. Yid ett till¬
fälle, då gudarne roade sig med att skjuta och kasfa på Balder, utan att
han dervid skadades, tog Loke Mistelten och gaf den till den blinde Hö-
der och bad konom kasta telningen på Balder. Höder kastade, Loke
styrde hans hand, och Balder föll genomborrad till jorden. Asarne gre-
pos af djup sorg. Bal ders lik lades på ett bål å skeppet Ringhorne. Då
Nanna, Balders gemål, såg det, brast hennes hjerta af sorg, och hon lados
vid sidan af sin make på bålet. Dit fördes också Balders häst och Odens
dyrbara ring, Dröpner, hvarefter bålet antändes. Bud sändes till Hel
för att återlösa Balder, och dödsgudinnan lofvade, att om alla ting i verl-
den begräto Balder, skulle han få återkomma. Gudarne sände då bud ut
i hela verlden och alla lefvande och döda väsen begräto Balders död,
utom en jätteqvinna, Thöck, som icke var någon annan än Loke. Balder
måste, till följe af Thöcks vägran att gråta, qvarblifva i Hels boning.
Njorcl (Njärd), en bland asagudarne upptagen vaner. Han var sjö¬
fartens och fiskeriets gud. Hans boning hette Noatun och hans gemål
Skade.
Heimdall (Hemdal), “nio mÖdrai’s barn, nio systrars son/‘ var gu-
darnes väktare vid Bifrost. Han var helig och stor och kallades den
hvite asen. Han såg hvarje natt och dag på en omkrets af 100 mil och
kunde höra huru gräs växte på marken och ull på fåren; sömn behöfde
påträffades äfven en sten med runskrift. (Se “Antiqvarisk Tidskrift"
1843—1845). Thorsdyrkare från Norden hafva sålunda under en afläg-
sen forntid möjligtvis hittat vägen äfven till Södra Amerika.
1) Liksom Thor ursprungligen var en göthisk gudomlighet, så var
Balder (== bibelns Baal) utan tvifvel en keltisk gud, adopterad af asa-
läran. Druidismen, som hufvudsakligen utmärktes af sol- eller Baals-
(Balders-)dyrkan, tillhörde ursprungligen phönicierna och innebyggarne
i deras kolonier i Europa. — “När läran om Kristus kom (till Norden),
läran om honom, ‘som död var och som dock lefvande är/ återfann man
deri den förlorade Balder, och den ljusglänsande bland asarne var då don,
som bland Nordens tjäll bidrog att ‘rödja Herrans väg/ den hvite Krists.“
(A. E. Holmberg),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
