Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - II. Vinlandsfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Leif: cAf egenskaperna skall landet få namn och skall det
heta Markland\ Sedan drogo de åter skyndsamligen ned
till skeppet“.
“De segla nu åter i hafvet med nordost vind. Efter två
dygn sågo de land. De seglade dit och kommo till en ö norr
om landet 1). De gingo upp der och sågo sig om i godt väder
och funno dagg i gräset. De togo med händerna i daggen
och smakade derpå och tyckte sig aldrig hafva smakat något
så sött. Sedan foro de till skeppet och seglade in i sundet
mellan ön och näset, som i norr 2) gick ut från landet, och
styrde sedan vesterut för näset. Der var vid ebbtid mycket
grundt, och deras skepp stannade, så att det var långt att se
från skeppet till sjön. Men de voro så förvetna att komma i
land, att de icke kunde afbida att sjön föll under deras skepp,
utan lupo till land, hvarest en å rann ur en. sjö. Så snart
vatten föll under deras skepp, togo de båten, rodde till skeppet
och förde det upp i ån och sedan till sjön. Der kastade de
ankar och buro af skeppet sina hudfat 3) samt gjorde sig der-
städes bodar. De togo sedan det råd, att hälla sig der öfver
vintern, och gjorde sig ett stort hus. Lax fattades ej, hvar¬
ken i ån eller sjön, och större var han än någon de till-
förene sett. Der var så god landskost, efter hvad dem syntes,
att fänaden icke torde der behöfva vinterfoder, der var nem-
ligen ingen frost om vintrarne och gräsen vissnade der föga.
Dag och natt voro mera lika långa än i Grönland eller på Is¬
land; solen gick upp klockan £8 och ned klockan £5, närdagen
var kortast 4). Då de slutat sitt bygge sade Leif till sina föl-
1) C. C» Rafn läser: “öster om landet“ (Se“Am. Opdagelse“, sid, 6).
2) C. C. Rafn läser på detta ställe: “öster (och norr)“.
3) En luden skinnsäck, hvilken (såsom ännu i Finnmarken den s. k.
seekkefeld) begagnades på resor, dels för att deri förvara hvarjehanda
saker, dels för att sofva uti (Fritzner).
4) H. O. Hildebrand, hvilkens öfversättning vi här ofvan i det när¬
maste följt, har på detta ställe: “Solen gick upp klockan nio och ned
klockan tro“. — Om öfversättningen och tolkningen af detta ställe hafv%
vi i det föregående talat. Se C. C. Rafn: “Amerieas Opdagelse i det tiende
Aarhundrede“, sid. 25; “Mémoire sur la découverte de rAmérique“, sid.
24, 25. C. G. Werner: “Die Entdeckung Amerikas“, sid. 5; Strinnholm :
“Sv. Folk. Hist.“, II, sid, 270; E. G. Geijer: “Svea Rikes Häfder“, I,’
“sid. 153; Sehöning: “Norges R. Ilist.“, III, sid. 419; A. E. Holmberg:
“Nordbon under hednatiden“, sid. 183; A Bang: “Om Bebyggelsen af
Nord Amerika“, sid. 7, m. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
