Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - II. Vinlandsfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Ilade Thorvald ocli liaus 30 man ieke varit så tappra, va-
penöfvade och forsigtiga, skulle de säkert aldrig kunnat värja
sig mot de fiendtliga infodingarnes talrika flotta. Den gamla
berättelsens uppgift att en röst väckte nordmännen, då “skrä-
lingarneu foro ut i fjärden “med en otalig mängd skinnbåtar^
för att hämnas sina slagne landsmän, är ett nytt bevis på hu
ru djupt tron på osynliga makters skydd var rotad hos våra
fäder. De ansågo sjelfve, att deras räddning var underbar och
olycka, som 30 år derförut (således år 1418) öfvergått densamma, då bar¬
barernas flotta från det angränsande, hedningalandet hade kommit och
ödelagt byggnaderna, bortfört iunevånarne, förstört de heliga åt Gud in¬
vigda templen och utbredt en allmän förödelse, från hvilken endast nio
längst bort liggande kyrksocknar, som af bergen betäcktes och skydda¬
des, blifvit förskonade jemte de få, som undkommit från fångenskapen
och återvändt till sina förra hemställen (Strinnholm: “Sv, Folk. Hist.“,
II, sid. 260). Digerdöden, som i 14:de århundradet härjade så förskräck¬
ligt i Sverige, Norge, Danmark och på Island, spred sig troligen äfven
till Grönland och försvagade kolonierna derstädes, så att de föllo ett lätt
byte för “skrälingarne“. Polar-isen hopade sig allt mer och mer utanför
Grönlands östra kust, och all gemenskap med Europa upphörde (i 15:de
århundradet). Grönland blef liksom Vinland ett obekant land. Kristian
III i Danmark lät förgäfves söka det i medlet af 16:de århundradet.
Först sedan J. Davis upptäckt Grönlands vestra kust, började danskarne
i 17:de århundradet anlägga kolonier å densamma. De funno då ruiner
efter kyrkor och boningshus, men inga andra innebyggare än de nuva¬
rande, “till kroppsbildning, till seder och språk med eskimåerna på den
gent emotliggade kusten af Norra Amerika nära beslägtade grönländar-
ne, hos hvilka cn fornsägen äfven lefver, Att deras förfäder förstört kolo-
nier“ (Se Cranz “Grönl. Hist.“, I, 377, 380 “Mémories de la Société
Royale des Antiquaires du Nord 1840—1844“, sid. 100).
Att med det till Grönland “angränsande hedningalaudet“ förstods
den nordöstra delen af Norra Amerika framgår bland annat af en forn¬
nordisk geografi öfver Grönland, kallad “Geipla“, hvilken upplyser, att
det söder från Grönland liggande Helluland äfven kallades “Skrälinge-
land“ och att Vinland det goda låg nära derintill. Geipla upplyser vi¬
dare, att ett stort ginungagap (hafsvik, här Davissund) låg emellan Grön¬
land och Vinland och att sistnämda land ansågs sammanhänga med
Afrika (“Sudur fra er Helluland, thad er kallat Skraelingaland. Tha er
skamt till Vinlands hins goda, er sumer rnenn setla ad gangi af Africa.
Milli Vinlands oc GrtenlaDdser Ginungagap. That geingur ur hafi thui
er heitir Oceanus: thad huerfur um allan heim“. Varelii Hervara sag.,
sid. 21). Den uttryckta förmodan, att Vinland sammanhängde med
Afrika, visar, att nordmännen ansågo båda länderna ligga ungefär lika
långt i söder. Afrikas nordligaste udde ligger också under samma bredd
som mellersta Virginien (37° 20’ n. b.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
