Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord men inga visor - Gustaf Wasa eller den stora eggfejden. Ett påskminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjogtals ägg hvina omkring öronen på oss. Vi ropa
på hjälp, be om nåd, men de låna oss ej ett öra.
Men våra få stå till deras disposition. Det finns knappt
ett öga eller öra på vår sida, som ej är igenmuradt af
ägg.
Äggregnet upphör.
»Ä’ di löskokte slut?» skriker en Lindgrenare. »Då
tar vi di hårde.»
»Di hårde» — det ä’ knytnäfvar, det!
— — —
Jag har aldrig sett ett så »upplöst» sällskap som vårt
den gången!
Nederlaget var stort på vår sida: vagnboden
uppläts icke vidare för våra föreställningar och vi blefvo
en visa i hela staden bland pojkarne.
Vagnboden förbjöds oss icke så mycket för
kalabaliken utan mera för en detalj däri. Korpral Munter
hade nämligen under denna försvunnit, men hittades
dagen efter i en hackelsebinge i vagnboden, dit han
i förskräckelsen tagit sin tillflykt undan tumultet.
Där hade han sammangaddat sig — med sex helbuteljer
öl, som jag tänkt mig som förströelse under
mellanakterna, men glömt af...
»Töcker du mäst om löskokta ägg eller vell du ha
hårda?» var en fråga, som stod på dagordningen bland
pojkarne i Haga åtskilliga år efter den striden.
— — —
Måns ingick som associé vid »lusthusteatern», hvars
värksamhet sedermera fortsattes med pukor och
trumpeter och — trumma, men blott till en tid.
Teaterförhållandena i Göteborg ha sedan den
tiden aldrig blifvit riktigt ordnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
