Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansikte, rödt hår och en gäll kvinnoröst, — också
ett kvinnligt hjärta hade han, var god och
kärleksfull mot alla. Han söp gärna, — när han var
nykter, var han fåordig, höll ögonen halfslutna
och såg skuldmedveten ut, men var han drucken,
sjöng han psalmer med full hals, höll hufvudet
högt och log mot hela världen.
Han lefde fattigt och tillbakadraget, hade
lämnat sin jordlott åt prästen och försörjde sig själf
med att fiska, samt — mest för nöjes skull — med
att fånga sångfåglar, hvilket han också lärde mig
att göra. Han var mycket förtjust i fåglar, och de
voro inte rädda för honom. Jag kommer till
exempel ihåg, hur nötväckorna, som äro mycket
skygga fåglar, kunde springa omkring i hans röda
hårtestar eller sitta på hans axel med det kloka
lilla hufvudet på sned och titta honom in i
munnen. Ibland lade Larion sig på en bänk och
strödde hampfrö i håret och skägget på sig, och
genast kommo grönsiskor, steglitsar, mesar och
domherrar flygande, hakade sig fast i hans hår,
klättrade på hans kindben, naggade honom i öronen,
satte sig på hans näsa, och han låg och skrattade,
plirade med ögonen och pratade förtroligt med
dem. Med detta gjorde han mig alltid mycket
afundsjuk, — för mig voro nämligen fåglarne
rädda.
En ömsint själ var Larion, och det hade alla
djur en känsla af. Om människorna vill jag icke
säga det detsamma, — inte för att klandra dem,
utan därför att jag vet, att en människa mättar
man inte med smekningar.
Om vintrarna hade han det svårt, — ingen
ved och ingenting att köpa för, ty pengarne hade
han supit upp. I stugan var det kallt som i en
källare, endast fåglarne kvittrade och sjöngo och
han och jag lågo på den kalla ugnen insvepta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
