Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
De kringstående skrattade, och jag blef både
ond och förbryllad öfver Savelkos hån.
Men han fortfor:
»Rättrogne, bugen er för den helige mannen!
På kontoret skinnar ban bonden, ocli i kyrkan
läser han böner, så att Gud inte hör, hur bonden
vrålar.»
Jag var då sexton år gammal och hade kunnat
klå honom gul och blå för dessa speglosor, men
i stället försökte jag undvika honom, och det
märkte han och lät mig aldrig vara i fred. Han
diktade en visa, och oin söndagarne gick ban
omkring i byn och sjöng:
Herremannen famnar flickan,
Så att hon blir tjock och stor
Och till en odräglig slyngel
Oturn har att blifva mor.
Men att själf sin unge föda
Herremannen är för god, —
På kontoret får han göda
Sig med bondens svett och blod.
Visan var lång, och alla fingo sina snärtar i
den, men mest Titov och jag. Ja, det gick ända
därhän, att bara jag fick se Savelkos tofviga skägg
och flintskalliga hufvud med mössan på sned, så
skälfde jag i hela kroppen och kände ett begär
att kasta mig öfver honom och slita honom i
stycken.
Men hur ung jag än var den tiden, så förstod
jag att behärska mig, och fast ban gick efter mig
och knäppte på strängarne, visade jag icke med
en min, hur jag pinades, skyndade icke på stegen
och låtsade icke höra.
Bad gjorde jag ändå ifrigare än förut, - jag
kände, att jag icke hade något annat än bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
