Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Så var det afgjordt. Dagen därpå sade jag åt
Titov, att så och så var det.
Han småskrattade, strök sina mustascher och
började lägga mig på sträckbänk.
»För att bli min son har du inte behöft gå
några krokvägar, Matvej, — man skulle kunna
tro, att det är så förordnadt af Gud, och jag har
ingenting däremot! Du är en allvarlig, blygsam
och kraftig gosse, gudfruktig och, utan smicker
sagdt, en riktig skatt i alla afseenden. Men för
att kunna draga sig fram här i världen, måste
man förstå sig på att göra affärer, och du är klen
i allt, som rör affärsverksamheten. Det är en
sak. En annan sak är, att du om två år måste
gå ut som soldat. Om du hade samlat några
pengar, så där en femhundra rubel, skulle man
kunna köpa dig fri från soldattjänsten, det skulle
nog jag styra om — — Men har du inga
pengar, måste du gå ut, och då får Olga sitta här,
hvarken gift eller änka —»
Så sargade han mitt hjärta med sina dumma
ord, det ryckte i hans mustascher, och det
glittrade grönaktigt i hans ögon. Framför mig reste
sig soldattjänstens vidriga spöke, — hur skulle
jag kunna bli soldat? Bara det att nödgas bo i
kasern tillsammans med en massa andra, var inte
något för mig, och därtill superiet,
okvädins-orden, örfilarne! I det yrket är allt emot en,
det visste jag. Jag kände mig belt nedtryckt.
»Då blir jag munk», sade jag — —
»Det är för sent nu», skrattade Titov. »Munk
blir man inte med detsamma, och noviser taga
de! Nej, Matvej, det går inte att muta ödet annat
än med pengar!»
Då säger jag till honom:
»Kan inte ni ge mig pengar, ni har ju så
mycket!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
