Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(52
känner du hela vidden af din fördömelse? Du
ljuger, din kättare, det är inte för att göra bot,
som du kommit, utan du är hitsänd af djäfvulen
att fresta mig!»
Det var inte vrede, utan fruktan, som jag läste
i hans ansikte. Skägget darrade, och de mot mig
utsträckta händerna skälfde sakta.
Jag blef också rädd.
»För all del, ers högvördighet», utbrast jag,
»jag tror ju på Gud!»
»Du ljuger, din förvillade hund!»
Och ban började hota mig med Guds vrede och
hämnd, i det han talade med låg stämma och
darrade i hela kroppen, så att kåpan liksom höt i
gröna rännilar ifrån honom. Gud reste sig för
mig hotande och bister, med mörk uppsyn, med
vrede i hjärtat, njugg på barmhärtighet och grym
som Jehova, den grå forntidens Gud.
Jag sade till protopopen:
»Ni förfaller ju själf till kätteri, — är väl detta
den kristne Guden? Hvar har ni gjort af Kristus?
Hvarför gör ni honom endast till en domare öfver
människorna i stället för till deras vän och
hjälpare ?»
Men då grep han mig i håret, ruskade mig och
hviskade snyftande:
»Förbannade, hvad är du för en? Man måste
öfverlämna dig till polisen, skicka dig i fängelse,
i kloster, till Sibirien — — —»
Då återfick jag min besinning. Det är ju
klart, att om en person tillkallar polisen för att
understödja sin Gud, så har hvarken ban själf
eller hans Gud någon makt och ännu mindre
någon skönhet.
Jag reste mig upp från min knäböjande’ ställning
och sade:
»Släpp mig — — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
