Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
vådor, dödande olyckshändelser,
förstörelsebrin-gande öfversvämningar, — allt!
»Ar Gud kanske den, som utsår olyckor öfver
jorden?» frågar jag.
»Kom ihåg Job, olycklige!» hviskar ban.
»Job har jag inte med att göra», säger jag.
»I hans ställe skulle jag sagt till Gud: skräm mig
inte, utan svara klart och tydligt, — hvar går
vägen till dig? Ty jag är en son af din kraft
och skapad af dig efter ditt beläte, — förneka
inte dig själf genom att stöta ditt barn ifrån
dig!»
Grischa grät öfver mina fräcka dumheter och
omfamnade mig.
»Käre broder», hviskade han, »jag rädes ända
till fasa för din skull! Dina ord äro af djäfvulen!»
»Jag tror inte på djäfvulen, — om Gud är
allsmäktig — —»
Det upprörde honom ändå mer, — han var så
renhjärtad och ömsint, jag kunde inte anuat än
hålla af honom.
Jag höll då på med min botgöring. När
jag-slutat arbetet, går jag till kyrkan, där broder
Nikodim öppnar dörrarne för mig ocli stänger in
mig, fyllande templets tystnad med det döfva
skramlet af järn. Jag väntar vid dörren, tills
slamret dött bort, går sedan sakta fram till
krucifixet och sätter mig på golfvet framför det, —
jag liar inte kraft att stå, bela kroppen värker
af arbetet, och att läsa den ålagda bönen har
jag ingen lust. Jag sitter där med armarne
omkring knäna, ser mig omkring med sömniga ögon
och tänker på Grischa och mig själf. Det är sommar
nu, och nätterna äro tryckande varma, men härinne
råder en sval skymning, här och hvar glimta
lamporna, och små, blåaktiga lågor skjuta uppåt, som
om de ville flyga upp i kupolen och ändå högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
