Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
henne, och fader Antoni bedömde henne
känslolöst och tråkigt.
»Kommer du ihåg den där lilla boken, som jag
gaf dig? Då du läste den, måste du ju se, hur
listig och lögnaktig och fördärfvad kvinnan är till
sitt väsen!»
Underligt och motbjudande är det att höra,
när en man, född af kvinna och närd af hennes
saft, smutskastar sin mor och trampar på henne,
tar ifrån henne allt utom lasten, förnedrar henne
till ett oskäligt kreatur.
Jag sade honom en gång något i den vägen,
fastän mildare i form, inte så rakt på sak. Han
blef ursinnig och skrek:
»Idiot! Är det kanske om min mor jag talar!»
»Hvarje kvinna är moder», sade jag.
»Somliga lefva bara liderligt hela sitt lif!» skrek
ban på nytt.
»Ja, det finns folk, som äro puckelryggiga, men
puckeln är inte en lag för alla.»
»Ut med dig, ditt nöt!»
Officern satt ännu kvar i honom.
Flera gånger drabbade vi våldsamt samman, jag
blef allt mer och mer förargad öfver hans
undvikande speglosor, när jag frågade honom om Gud,
och en natt kastade jag mig öfver honom med
hela min styrka.
Min karaktär försämrades vid denna tid, jag
kände stor lifsleda och gick rundt Antoni som en
utsvulten kring ett stängdt visthus, där doften af
bröd tränger ut genom dörren, och just den natten
hade han särskildt retat mig med sina tvetydiga
förbehåll.
Jag tog dolken från bordet ocli sade:
»Säg mig allt, hvad ni tänker, annars sticker
jag den här i mig och ställer till skandal!»
Han blef häftigt upprörd, ryckte dolken ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
