Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
»Gå och tag reda på påsarne och lådorna där
ute och bär en del af dem till abboten.»
Redan efter middagen samma dag voro de båda
tämligen druckna, och på kvällen efter teet var
kvinnspersonen alldeles full, och äfven Antoni var
synbart mer berusad, än jag någonsin förut sett
honom. Han skickade mig fram och tillbaka som
en skottspole, — tag hit det där, bär bort det här,
värm vinet, kyl af det. Jag gnodde som en
upp-passare på en krog, och de generade sig allt mindre
och mindre för mig, nådig fröken fann det varmt
och klädde småningom af sig, och nådig herrn
frågade mig plötsligt :
»Är hon inte vacker, Matvej?»
»Jo bevars», sade jag.
»Nej, du skall titta riktigt på henne!»
Och hon skrattade, alldeles drucken.
Jag ville gå, men Antoni skrek ursinnigt:
»Hvart skall du taga vägen? Stanna! Soja,
visa dig naken för honom.»
Jag trodde, att jag hört galet, men hon slet af
sig den tunna nattrocken, hon hade på sig, och reste
sig raglande upp. Jag såg på Antoni och han på
mig, mitt hjärta bultade vredgadt, men jag tyckte
på samma gång nästan synd oxu honom — svineriet
missklädde honom så att säga, och dessutom
skämdes jag på hennes vägnar.
Och med ens skrek han:
»Ut med dig, dräng!»
Jag skrek tillbaka åt honom:
»Dräng kan du vara själf!»
Han rusade upp, så att buteljerna ramlade från
bordet, glas och tallrikar gingo i bitar och en
mörkröd ström forsade öfver golfvet. Jag gick ut i
trädgården och lade mig. Det värkte i hjärtat, som
om jag haft tandvärk i det. Allt var tyst, och jag
hörde Antoni ropa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
