Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Herre, du allseende, se i nåd till min möda och
var barmhärtig emot mig! Mitt lif är i din hand,
jag vet, att jag rasat i onda lidelser, men du har
redan straffat mig nog, förkasta mig icke som en
hund, och låt icke dina tjänare stöta mig ifrån
sig, det ber jag dig, och tag emot min bön som
en rökelse inför dig!»
Denne man förväxlade ju Gud med en läkare.
Det blef mig vidrigt att höra, och jag stoppade
fingrarna i öronen.
Men när han bett slut, tog ban fram mat ur sin
ränsel och åt och smackade en lång stund som
en gält.
Många dylika figurer såg jag. Om nätterna
kröpo de inför sin Gud, men om dagarna
trampade de obarmhärtigt på sina medmänniskors bröst.
De förnedrade Gud till en täckmantel för sin egen
uselhet, mutade honom och köpslogo med honom.
»Glöm inte, Herre, hur mycket jag gifvit dig!»
Snikenhetens blinda slafvar, som de äro,
upphöja de denna till sin vanskapliga afgud, som de
dyrka och bedja till:
»Herre! krossa oss icke med ditt raseri, straffa
oss icke med din vrede!»
De gå och gå på jorden som spioner åt sin
Gud och domare öfver sina medmänniskor, ha en
skarp blick för alla försyndelser mot de kyrkliga
ordningsreglerna, bråka och fjäska, anklaga och
beklaga sig:
»Ve oss, tron hos människorna är slocknad!»
Det var särskildt en, som roade mig med
sitt nit.
Han och jag gingo tillsammans från Perejaslavel
till Rostof, ocli under hela vägen gastade han
oupphörligt:
»Hvart har vår heliga kyrkordning tagit vägen?»
Han var en frisk, välfödd man, svartskäggig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
