Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
koncentrerade folkviljan är det, som väcker
bekymmer och fruktan hos lagens väktare. Låt
vara att denna tanke ännu icke är född, ännu
icke låter sig gripas, men anden är dock redan
befruktad med tvifvel på den fientliga lagens
orubblighet, — däraf skräcken hos de skriftlärde.
De se denna envist frågande blick, de se folket
vandra fram på jorden tyst och stillsamt och känna
de osynliga strålarne af dess tanke, och de förstå
att de tysta tankarnes hemliga eld förvandlar
deras lagar till aska, och att en annan lag är
möjlig — möjlig!
De känna detta instinktlikt liksom tjufvar det
försiktiga närmandet af herrn i det hus, där de
brutit sig in nattetid, och de veta, att om folket
öppnar ögonen, skall lifvet vända sig om uppåt
med ansiktet mot himlen.
Det finns ingen Gud hos människorna, så länge
de lefva spridda och i fiendskap. Och hvarför
skulle också han, den lefvande Guden, finnas till
för den mätte? Den mätte söker endast
rättfärdigandet af sin fulla buk i människornas allmänna
hunger.
Löjlig och ömklig är hans ensamma tillvaro
och omringad af fasor.
En gång märkte jag, att en liten gråhårig
gubbe ifrigt iakttog mig. Han var snygg och
ren-tvättad som ett barskrapadt ben, ögonen lågo djupt
inkrupna, som om de blifvit skrämda, torr och
mager var han, men på samma gång kraftig och
rörlig. Han smög sig alltid intill folk och tittade
upp i deras ansikten, som om han sökte en
bekant. Jag såg, att han ville mig något, men inte
tordes fråga, och jag kände medömkan med hans
blyghet.
Jag var på väg till Lubjon, till den lame Afa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
