Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
ryssar, då vi för ett par oxars skull ge hvarandra
döden, fastän det är sagdt af vår Gud: Du skall
icke dräpa!»
Klostret flyter bort i mörkret, försvinner in i
berget som en syn. Kosacken trefvar med
händerna på marken omkring sig, — söker en sten,
hittar en och slungar den i floden. Det hörs ett
plaskande.
»Så står det till, människobarn!» säger kosacken
och låter hufvudet sjunka. »Herrans lag är den
andliga mjölken, men till oss kommer endast
vass-lan däraf. Det är sagdt: ’de renhjärtade skola
se Gud!’ — men hur kan ditt hjärta vara rent, om
du inte får lefva efter din egen vilja? Och om
inte hos dig finnes en fri vilja, så finns där inte
heller en sann tro, utan endast något som är
in-billadt och påhittadt.»
Han steg upp, ruskade på sig och såg sig
omkring.
»Vi äro för ofria för Gud, det är hvad jag
tror!»
Han lyfte på mössan och gick sin väg, men jag
,satt kvar, som fastlimmad vid marken. Jag vill
tillägna mig kosackens ord, — jag förstår dem
icke, men jag känner, att det ligger sanning i dem.
Den mörka sydländska natten smeker min kind,
och jag tänker:
»Ar det kanske endast i sorgen, som
människosjälen röjer sin skönhet? Hvar finns den axel,
kring hvilken människohvirfveln vrider sig, hvar
meningen till allt detta jäktande?»
Fram mot vintern försökte jag alltid draga mig
söderut, där det var varmare, men om snön och
kylan öfverraskade mig i de nordliga trakterna,
gick jag till klostren. I början sågo munkarne
visserligen litet snedt på mig, men så fort jag visat mig
i arbetet, blefvo de vänligare, — de tycka om, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
