Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
ner dig oupplösligt, för alla tider vara jordens
barn och tänker tacksamt:
»Min moder!»
Från jorden utströmmar en osynlig flod af goda
krafter, genom luften flyta strömdrag af skarpa
dofter, — jorden liknar ett rökelsekar, svängdt i
rymden, och du är kolet ocli rökelsen däri.
Stjärnorna glittra af alla krafter för att hinna
visa all sin skönhet, innan solen går upp, du är
som berusad af kärlek och sömn, och genom din
själ tränger varmt en klar stråle af hopp, —
någonstädes finns där en skön och härlig Gud!
»Söken och I skolen finna», — är det sagdt,
och dessa ord bör man ej glömma, ty de äro i
sanning värdiga det mänskliga förnuftet-
Så fort våren kastat en blick in i staden, begaf
jag mig därifrån, besluten att vandra till Sibirien,
som jag hört mycket berömmas. Men på vägen
dit hejdades jag af en man, som för hela lifvet
gaf min själ vingar och visade mig den sanna
vägen till Gud.
Jag mötte honom på vägen mellan Perm och
Ver-choturje.
Jag har slagit mig ner i skogsbrynet, tändt
upp en eld och kokar tevatten. Det är vid
middagstiden och mycket varmt, luften är
genomträngd af kåda och olja och kvalmig, så att man
knappt kan andas. Till och med fåglarna finna
det varmt, de ha krupit långt in i skogen
och de sjunga där sin glada tillvaro. I
skogsbrynet är allt tyst och stilla. Det är, som om
allt, träden, stenarne, min maktlösa lekamen snart
skulle smälta i solsteket och rinna bort öfver
marken i måugfärgade bäckar.
Då kommer plötsligt en man gående från
Permska hållet och sjunger med hög, vibrerande
röst. Jag höjer hufvudet, lyssnar och Ber en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
