Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
att han undviker mina frågor, i det han liksom
tar ett skutt öfver dem. Det behagar mig, detta
lifliga ansikte, som vänligt smekes af det röda
återskenet från elden, och där hvarje nerv skälfver
af den fridfulla glädje, som jag så mycket åtrår.
Jag afundas honom, — ban har lefvat mera än
dubbelt så länge som jag, men hans själ tycks
ren och klar.
Jag säger:
»Det var en person, som sade mig, att tron
bara är en inbillning, men hvad säger du?»
»Jag säger», svarar ban, »att den personen inte
visste, hvad ban talade om, ty tron är en stor
och skapande känsla. Den föds af en människas
öfverflöd på lifskraft, denna väldiga skatt, som
alltid oroar det ungdomliga förnuftet och bringar
det till verksamhet. Men människan är bunden
och fjättrad i sina handlingar, yttervärlden hindrar
henne på allt sätt, vill att bon skall förtjäna det
dagliga brödet, men icke komma till insikt om
de lefvande skatterna i sitt eget inre. Och hon
är heller inte van, hon förstår inte att begagna
sig af sina skatter, hon skrämmes af upproret i
sin själ, skapar vidunder och är rädd för
återspeglingen af sin inre disharmoni, och utan att
förstå sin själs väsen, bugar hon sig för formerna
af sin tro, — af sin skugga, vill jag säga!»
Jag kan inte säga, att jag i det ögonblicket
begrep honom, men af något skäl blef jag ond och
tänkte:
»Nå, nu skall jag då inte släppa dig ifrån
denna plats, innan du svarar mig på själfva
grundfrågan!»
Och jag frågar strängt:
»Hvarför undviker du Gud?»
Han ser på mig med uppdragna ögonbryn och
säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
