Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
vidöppen mun och plirande ögon och inte alls lik
den torre, allvarliga ynglingen från i går. Barnen
äro klädda i blått och rödt och skärt, och lysa
som färgfläckar i solen, hoppa och skrika. Jag
längtar att få vara med dem och krypa ut ur
lidret, en af dem får se mig och skriker:
»Titta, pojkar, på munken.»
Och som om man tändt på en hög torra
spå-nor, råkar hela barnskocken genast i eld och låga,
snurrar rundt och gastar:
»Titta, livad han är rödhårig.»
»Och så långt hår han har.»
»Akta dig, att han inte klår dig.»
»Det är ju inte en munk, utan ett klocktorn.»
»Michajlo Ivanytsch, — hvem är det?»
Skolläraren blef en smula förlägen, men de
skratta, de satungarna. Jag vet inte, hvarför jag
förefaller dem så löjlig, men deras munterhet
smittar mig, och jag skrattar och ropar:
»Schas med er, råttor.»
Solen, det mångfärgade sorlet i luften ocli allt
omkring dansar glädtigt i väg som en brokig
hvirfvelvind och bär mig med sig, insvepande
mig i värme, bländande mig med sitt ljus. Michajlo
hälsar och trycker min hand.
»Yi skola gå till skogen», säger han, »vill ni
inte följa med oss?»
Allt är så trefligt, — en liten tjock byting har
undansnillat min mössa, sätter den på sitt hufvud
och flyger som en fjäril öfver gården.
Jag följde med denna skock galningar ut i
skogen, — det blef för mig en minnesvärd dag.
Barnen strömmade ut på gatan och flögo lätta
som fjun uppför bergssluttningen, och jag tyckte,
att jag aldrig förr sett så trefliga gossar.
Jag och Michaljo gå efter dem, han
kommenderar och skriker, men de höra inte på honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
