Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Han ser på mig, — hans ögon glänsa,
ögonhåren darra, och mitt hjärta skälfver sakta till
svar.
Vänlighet har jag sällan mött och förstår att
uppskatta den, därför säger jag:
»Ni är en präktig människa.»
Han blir förlägen och slår ned ögonen och gör
mig med detta helt bestört. Tysta stå vi midt
emot hvarandra och skiljas så. Sedan ropar han
efter mig:
»Gå inte för långt bort så att ni går vilse.»
»Tack.»
Jag vek af in i skogen, utvalde en plats åt
mig och satte mig. Barnens röster aflägsna sig,
skrattet drunknar i skogens täta grönska. Skogen
suckar, ekorrarna smacka ofvanför mig, korsnäbben
sjunger. Jag vill andligt omfatta allt, hvad jag
fått veta och höra under de senaste dagarne men
det har smält samman till en regnbåge, som
lockande omsluter mig och uppfyller mitt sinne,
och jag tappar alldeles bort mig i ett tätt moln
af tysta tankar.
På kvällen vände jag tillbaka hem och sade åt
Michaljo, att jag måste få stanna hos dem, tills
jag fått reda på deras tro, och att morbror Peter
skulle vara snäll och skaffa mig arbete vid
hyttan.
»Ni behöfver inte göra er någon brådska»,
svarade han, »hvila ut ordentligt, och så måste
ni läsa böcker.»
Jag hade förtroende till honom.
»Ge hit edra böcker då.»
»Tag hvad ni vill.»
»Jag har inte läst några världsliga», sade jag, »ge
mig dem, jag bäst behöfver, till exempel en rysk
historia.»
»En människa behöfver veta allt», sade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
